Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FETJ ILTANA’8 GÅliDSFOGDE.
255
»Guds vän!» ropade åter Hollinger.
»Allas fiende!» svarade en stämma nedanför fönstret.
Fru Brita spratt till, och äfven Gumme visade ett
utseende af ytterlig öfverraskning. Båda tyckte sig i rösten
nedanför fönstret igenkänna Fastes, den dumme och tröge
småsvenner, som fru Brita tagit i sin tjänst just för att
förekomma allt befaradt spioneri från Hollingers sida. Men
medan de ännu hörde ljudet af Fastes röst i sina öron, sågo de
Hollinger kasta läderpungen ut genom fönstret. Allt blef så
tyst, att man bokstafligt hörde surrandet af flugornas vingar,
tills plötsligen man hörde en ryttare i sporrstreck spränga
bort från gården.
»Blifven stilla!» yttrade Hollinger, »jag skickar blott
papperet till en pålitlig man, som kan läsa skrifvet, hvilket
jag, Gud bättre, icke kan, och jag menar, att det icke skall
dröja länge, så hafva vi det här igen.»
Det var väl den pinsammaste stund i fru Britas lif näst
den, då hon fördes fängslad till Stockholm och dömdes att
brännas på bål för sitt förrädiska spel mot konung Karl.
Gumme åter fann sig snart nog i sitt öde, och hans
uppfinningsrika hjärna var redan sysselsatt att utgrunda nya
medel till räddning.
»Såsom sakerna nu stå», sade han till Hollinger, »att I
hafven såväl mig som mitt frudöme, fru Brita, i edra händer,
så kunnen I väl säga så godt först som sist, hvad som nu
skall följa.»
Men Hollinger svarade intet på detta spörsmål. Han
stod som en stenbild. Endast de skarpa ögonens eld utvisade,
att han var vaksammare än någonsin. Och minuterna drogo
så tunga fram, som om tiden stått fullkomligt stilla.
Slutligen hördes åter ljudet af galopperande hästhofvar, först helt
svagt, men sedan allt hårdare, tills man tydligen hörde, att
ryttaren svängde af in på Hammarstads gård och stannade
nedanför det ännu öppna fönstret.
ögonblicket därefter kom skinnpungen åter inkastandes
■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
