Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
nILS BOSSON STUBE.
djärfhet, att den erfarne svennen icke kunde undgå att fästa
sig därvid och börja tänka öfver, hvad som möjligen kunde
hafva försiggått eller försiggingo inom honom. Ifrån hvilken
sida han än såg saken, kunde han dock icke komma till
någon’ annan slutsats än den, att den sluge prelaten hade en
och annan svårighet att öfvervinna med afseende på sin
blifvande biskopsvärdighet, och att möjligen herr Erik därvid
kunde blifva honom till någon hjälp, så att han därför var
så benägen att gå dennes uttalade önskan till mötes.
Ett eget betydelsefullt, men vidrigt leende spelade på
Helmichs tunna läppar, sedan han blifvit ensam.
Han framtog ur en mindre reskoffert en helt liten låda
af skinn, ur hvilken han åter framtog ett par små flaskor.
Dessa höll han upp emot dagern, den ena efter den andra,
skakade dem häftigt, så att vätskan bildade skum på ytan,
och betraktade dem därunder mycket noga. När han fann,
att det var, som det skulle, spred sig åter det hemska leendet
på hans läpp, och han stod en stund med öfre delen af
kroppen något framåtlutad och ögonen spanande i rymden
framför sig, under det han sakta vägde de små flaskorna i handen.
»Ett biskopsdöme!» hviskade han, liksom om känslorna
strömmat så våldsamt inom honom, att han icke kunde
återhålla ett uttalande af hvad som satte dem i rörelse.
Och så såg han på flaskorna i handen och log igen,
under det han upprepade:
»Ett biskopsdöme... ett biskopsdöme!»
Sedan han därefter omsorgsfullt reglat dörren, satte han
sig ned vid bordet och drog af sitt högra pekfinger en
ovanligt stor ring, i hvilken en sten af något dunkelt,
ogenomskinligt ämne var infattad. Genom en lätt tryckning på ena
sidan kunde ringen öppnas och visade då, att han var ihålig.
Helmich tog nu propparna ur de båda flaskorna och hällde
något af hvarderas innehåll i ringen, hvarpå han åter
tillslöt denna och satte den på fingret igen. Flaskorna nedlade
han i den lilla skinnlådan och stoppade denna i en ficka
under sin mantel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
