Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BLIFVANDE BISKOPEN.
267
och rädda den hotades lif, och så. .. nu torden I förstå mig,
herr Erik?»
Slottsherren nickade, men försjönk i tankar. Dock tycktes
det därunder ljusna allt mer och mer för honom, att döma
af den tillfredsställelse, som utbredde sig öfver hans ansikte.
»Man har sagt mig», yttrade han därpå, »att
ärkebiskopens förtrogne, kaniken Helmich från Uppsala, befinner sig
i staden. Jag menar, att han skulle kunna lämna mig en
och annan upplysning af vikt i detta ärende...»
»Försiktighet, herre, försiktighet», föll Olof honom i talet,
»slugare man än denne finnes icke i riket, och han är
ärkebiskopens med hull och hår och skall nu genom honom
tillträda biskopsstolen i Vexiö ... Jag vet det genom herr Ove
Lauritssons småsven, som nu är skrifvare i ärkebiskopens
kansli... kaniken fick själf uppsätta brefvet till domkapitlet
äfvensom ett bref till den heliga stolen i samma ärende. Jag
skulle därför tillstyrka, att I icke låten den herren komma
eder för nära ... För mina ögon är han eder farligaste fiende.»
»Käre Olof», svarade herr Erik leende, »jag har väl förr
i min dar haft att göra med dem, som farit med list och
svek ... tro mig du, jag kan både leka med ormen och trampa
honom på hufvudet, så att han dör!.. . Vet du, hvar kaniken
hafver sitt härberge?»
Olof visste det, och han fick själf i uppdrag att hos
kaniken anhålla om ett samtal för sin herre.
Helmich befann sig i sitt rum, när Olof inträdde, och
hade icke det minsta att invända mot att gå upp på slottet
till herr Erik, något som Olof icke väntat, emedan det dock
var emot rådande bruk, att en lekman, äfven om han var
slottsherre såsom nu herr Erik, kallade till sig, i stället för
att själf söka upp, en andlig man, som var så framstående,
att han kunde sättas i fråga till en biskopsstol. Men det
var ej blott denna omständighet, som föreföll Olofs skarpa
öga oväntad.
Kaniken förrådde i hela sitt väsen en så sällsam
blandning af oro och säkerhet, af fruktan och hopp, skygghet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
