Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i s:t ökjans kapell.
291
»Du är äregirig, sven! ... Hvarför lärde jag dig ej känna
förr?»
»Eders nåde ... I dragen eder väl till minnes, hurusom
eder broder, herr David, dock haft föga att säga när eder. ..
nu I nödens stund lären I känna edra vänner!»
Ärkebiskopen utstötte ett utrop, hvari vrede, förvåning,
ovilja, saknad och begär voro på ett sällsamt sätt blandade.
Den fräcke svennen, som emellertid förgäfves väntade på
ett begripligt svar, förnyade sin framställning.
»Jag är äregirig, sägen I — och. I hafven rätt, ty jag
är det. Och kunnen I väl säga mig, ärkebiskop Jöns,
kunnen I väl säga mig, hvari skillnaden består mellan mig och
... och eder? Vi vilja båda samma sak, I tagen till eder
hjälp ett verktyg, som finnes utom eder; .. . jag däremot
utför själf hvad jag vill ... I hören till en gammal släkt, I
hafven fört styrelsen öfver Sveriges land!... Nå väl, så högt
ställer icke jag mitt mål, jag ställer det jämnsides med eder
broder, och det kunnen I vara viss om, mellan honom och
mig finnes ingen annan skillnad, hören I det, ingen annan
än den, att han äger rätt att bära såsom märke på skölden
hvad jag bär ut sy dt på min tröja, emedan jag är hans sven.
... För gården har jag gjort skäl under do är som varit...
hvad som nu skall ske kräfver sin motvikt i lön, och den
lönen vill jag hafva klar på förhand. Sägen därför ifrån,
ärkebiskop, huru I viljen ... jag åtager mig att uppväga mitt
frälse och sköldebref med eder farligaste motståndsmäns lif!»
»Hvad min broder, herr David lofvat, det lofvar ock jag!»
iSå skrifven I då under?»
Nu var det dock omöjligt för den lyssnande svennen att
längre styra sig. Ifrån fjärran hördes sorlet af flera röster,
som tycktes närma sig under afsjungandet af någon sång,
och hade svennen varit i stånd att besinna sig på saken, så
hade han måhända inväntat dessa, hvilka icke kunde vara
andra än bönder, som svärmade omkring, och således pålitliga
vänner. Men nu tänkte han icke på något annat äj^jføt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
