Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hämnd.
299
»Nog, nog, ädle herrar!» föll Nils den bekymrade
biskopen i talet, »hvad mig beträffar, har jag dragit svärdet i
den ädlaste mening, och hvad angår allmogen, så har den
enligt Sveriges lag lika mycket att säga i riket som någon
af eder. Jag skall besinna mig, sägen I... Yid Gud, I veten
icke, hvilka ord i där uttalen! Tänken I, att jag tagit mig
detta lättsinnigt före, när hela min lefnad varit för mig*som
en vigselakt till det, som jag nu går att utföra. . . Nej, det
skulle stämpla mig med evig nesa, om jag längre såge på,
huru den ene efter den andre bland Sveriges herrar och män
stiger fram och handlar och vandlar med Sveriges rike, som
om det vore ett herregods . .. Nej, så sant jag vill föra min
riddaresköld med äran, nu måste det blifva ett slut på den
leken ... Lagen måste en gång komma till heders, och jag
vill vara lagens målsman, så sant mig Gud hjälpe och helge
Erik konung!»
Han talade med en hänförelse och en värma, som
utöfvade ett visst inflytande äfven på dessa män, för hvilka
dock egennyttan och godtycket voro den enda lagen. Det är
märkeligt, men det är sant, att de, som i dessa tider
egentligen skulle vara lagens vårdare och upprätthållare, voro de,
om hvilka det företrädesvis kunde sägas, att »lagen satt i
spjutstångs ända». För de stora gällde, mer än man vore
färdig att tro, den råa styrkan som lag. Och på samma gång
deras egen vilja var det enda rättesnöre, som de erkände för
sina handlingar, splittrades landet sönder och begreppet
fädernesland dunstade bort, så att det i själfva verket var bonden
ensamt förbehållet att äga ett sådant.
Därför var och förblef Engelbrekt i alla tider för största
delen af Sveriges store en storhet, som de ej kunde fatta
annat än som en rå kraft, hvilken en gång förmått skaka
hela riket i dess grundvalar, och man får höra till och med
de ädlaste ibland dem tala om »Engelbrekt, som kastade 30,000
bönder herrarne på halsen», ungefär i samma mening, som i
våra dagar blotta ordet representationsförändring satte skräck
i mången af de högt uppsatte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
