Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 -
nils bosson sture.
tige vågade uttala de ädla orden, men icke annorlunda,
än som om han haft lust att bjuda honom ett envig på lif
och död.
Det var unge herr Erik Karlsson (Yasa), biskop Kettils
broder och den ädle herr Karl Kristerssons son, den gamle
drotsens sonson. Han hörde genom hela sin släkts ställning
och syften och genom ärfda åsikter så att säga
öfverlämnings-vis till unions eller danskmännen och måste framför allt
uppträda mot den, som förde allmogens talan, emedan denna stred
rakt och afgjordt mot det, som i alla tider utmärkt hans
ättemän. Dock låg det tillika ett visst drag af lättsinne, af
öppen och frisk glädtighet, af lekfullhet, att vi så må säga,
utbredt öfver hans anlete. Han tycktes egentligen icke vara
fallen för att mycket tänka öfver hvarken det ena eller andra,
utan taga sakerna sådana de voro och slå till med kraft, där
så behöfdes, men alltid liksom mera på lek än på allvar, om
det ock gällde de allvarsammaste ämnen.
»Det gläder mig att hafva lärt eder känna, herr Nils»,
sade han, i det han trädde fram mot denne, »efter som jag
ofta hörde min broder, biskop Kettil, Gud hans själ nåde, tala
om eder, men, vid mitt goda svärd, tagen eder i akt, ty så
vidt jag något förstår, lära väl Sveriges riddersman ock hafva
något att betyda!»
»Där sägen I ett sanningens ord, herr Erik Karlsson»,
genmälde Nils, »Sveriges riddersman betyda allt, om de rätt
vilja fatta sin höga och stora uppgift att stå i spetsen för
Sveriges folk. Men tänken uppå, huru det hittills varit, och
huru det, Gud bättre, ännu är! Sveriges herrar stå som
fiender gent emot den allmoge, som dock är deras broder. Jag
vet väl, att de finnas, som gärna skulle se, det dessa fria och
själfständiga bönder sjönke ned i träldom, liksom folket i
Danmark . .. men jag säger det för visso, så långt skall det
aldrig komma. Och hvad de betyda, dessa bönder, det menar
jag, att eder broder, biskop Kettil, Gud hans själ nåde,
tillräckligt visade, då han i spetsen för dalkarlarne dref ut den
främmande konungen för två år sedan!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
