Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hämnd.
301
»Men jag vill sjunga henne, så att I skolen förnimma
det med begge edra öron, att lag är lag och att edra
spetsiga ord intet därutinnan förmå . . . Allmogen har lagen på
sin sida, blotta ropet på konung Karl är ett bevis därpå. Ty
endast med en svensk konung kan Sverige vinna ett slut på
all denna oro och all denna tvedräkt . ..»
»Eller ock med en riksföreståndare, som allmogen valt?»
inföll spetsigt deri envise rådsherren. »Och I själf, herr Nils,
ären då väl Sveriges rikes rätte föreståndare.»
Men åter måste han sänka sin blick för den förtärande
flamman i Nils Stures öga, ehuru han med sitt spetsiga
leende sökte fördölja, huru djupt och mäktigt denna blick
träffade honom. Och det var icke ett flyktigt, hastigt ögonkast,
hvari vrede och harm brunno, utan det rådde ett sådant lugn,
en sådan granskande och nedtyngande kraft i denna djupa,
genomträngande blick, att den förnäme herren själf snarare
höll på att blifva saker till en besinningslös handling och
glömma stundens vikt och stället, där lian befann sig.
»Rätter riksföreståndare», hördes då Nils Stures djupa
och klangfulla stämma, »är enligt min tanke den, som förmår
återföra lugn och fred i riket under lagens hägn till ett
lagligt konungadöme, och slikt kan icke ske emot allmogen utan
i den närmaste förening med honom. Och därför står jag
fast vid mitt beslut.. . Och I, herr Erik, månden förena eder
med mig och allmogen, om I så viljen, hvarom icke så måsten
I lägga eder värdighet ned! Hvad I för öfrigt kasten mig i
ansiktet om Engelbrekt, så vill jag högt säga det för hvar
man, att det är min högsta ära, om jag i någon mån förmår
likna honom!»
Nu steg en ung riddare fram. Han var något fetlagd,
men med ett fritt och öppet anlete, i hvars stora, blixtrande
ögon glödde lefnadslust och mod. Han bar en ljusblå
sammetsdräkt, hvarpå Yasavapnet var broderadt i silfver, och
svärdet hängde vid ett med gyllne stjärnor prydt svart bälte
om lifvet. Han tycktes med ett visst välbehag skåda den
höge riddaren, som inför riksföreståndaren och rikets mäk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
