Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 -
nils bosson sture.
för att inom Dalarne samla en större här. Så kunde man
ock under tiden genom utskickade söka inverka på andra
landskapsmenigheter, synnerligast på dem, hvilka i dessa
dagar haft sina utskickade i Yästerås.
Herr Sten föredrog väl att våga det yttersta och med
ens draga fram till Uppsala och Stockholm, men Nils gjorde
honom uppmärksam därpå, att det här gällde vida mer, än
att aflägga ett prof på ridderligt mod. Hela Sveriges rike
stod bakom och skulle stå eller falla med dem.
»Tar lugn, vän Sten», tillade han, »jag tänker, du skall
väl vinna ditt lystmäte i det afseendet, komma vi så till
våren!»
Och herr Sten gaf med sig. Äfven för honom var
försiktigheten ett utmärkande drag vid sidan af modet och
tapperheten, ehuru för ögonblicket hans yngre och hetare blod,
kanske ock någon lust att utmärka sig, som stod i samband
med hjärtats sak, vållade, att de senare egenskaperna voro
förhärskande.
Medan man ännu talade härom, inträdde en sven och
anmälde, att lagmannen öfver Nerike, herr Magnus
Bengtsson, önskade ett samtal med herr Nils. Denne såg förvånad
på svennen, men tillsade honom dock att bedja herr Magnus
vara välkommen. Men det var ej blott Nils, som fann detta
besök oväntadt, äfven Sten Sture och i ännu högre grad fru
Brita tillkännagåfvo genom sitt utseende, att de funno det
både oväntadt och märkligt.
Nils glömde dock aldrig hvad han hört och sett i Örebro
kyrka den kvällen, då biskop Tomas där tog afsked af honom,
och aldrig nämndes hans frändes namn, utan att han såg
framför sig botgöraren, som sargade sin kropp med samma
vildhet, som han en gång visade mot folkhjälten Engelbrekt.
Många år hade nu gått sedan dess, och de båda fränderna
hade icke varit i beröring med hvarandra. Nils visste, huru
Magnus en tid svärmat omkring på sjön. Det var liksom
de sista dyningarna af det upprörda sinnets inre strider.
Samtidigt med det stora mötet i Arboga, där konung Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
