Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jungfru solöga.
325
första gängen gjorde den upptäckten, att han var omgifven
af förrädare, gaf han Magnus Bengtsson Brandeborg eller,
som det nu heter, Brandalsund i förläning. Där hade den
olycklige mannen sedan lefvat i ro till år 1461, då hans
fader, gamle Bengt Stensson, dog, och då han blef dennes
efterträdare som lagman i Nerike.
Nu bodde han på sin ättegård Göksholm.
Nils steg upp, när lagmannen kom in, och gick honom
vänligt till mötes.
»Icke väntaden I, att Magnus Bengtsson skulle göra eder
ett besök», sade lagmannen med ett leende, hvaröfver dock
något sorgbundet hvilade, likt blomman på den förtorkade
heden. »Dock kommer jag ej blott som frände utan soni vän,
för så vidt som I hafven förtroende till mig.»
Under det han yttrade detta, hälsade han på fru Brita
och de öfriga, och samtalet kom så småningom åter i gång.
Fru Brita aflägsnade sig då för att icke genom sin närvaro
lägga band på gästen, och äfven Sten och Brodde skyndade
att följa hennes föredöme, då lagmannen förekom dem, i det
han sade:
»Jag kommer icke med något hemligt bud, och hvad jag
har att säga, önskade jag att hela världen hörde... Jag vill
först tacka eder, Nils, för hvad L nu hafven tagit eder före ...
Ack, för trettio år sedan dvaldes andra tankar inom detta
hufvud! Nu äro de borta, Gudi dess lof!... .och jag ville
gifva mitt lif, om jag kunde för ett ögonblick blott mana
den store anden fram ur det tysta...»
Han tryckte häftigt handen mot ögonen och vände sig
om, men fortsatte snart åter med’ett högtidligt lugn i sitt
anlete:
»Underligt förändrar sig mannens sinne, och jag tackar
Gud och helge kung Erik, som gifvit mig ro omsider och
styrkt mig till det, som godt är... Och därför kommer
jag nu och räcker min hand till det verk, som I hafven
påbegynta
»I skolen hafva tack, frände», sade Nils med värme och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
