- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 3. Testamentet /
327

(1894) Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jungfru solöga.

327

det aldrig farligare än nu, men också hafven I just
därutinnan visat ett äkta riddaresinne.»

.Det skulle hafva fallit sig svårt för Nils att åhöra detta,
om icke den talandes rörelse visat, att det flödade ur ett
uppriktigt hjärta.

J>Låtom oss icke upprifva de gamla smärtsamma
minnena, som grott igen»,, yttrade Nils, »våra fäder tillhörde en
annan tid. Man tänkte knappast då på, att det fanns ett
Sverige, och framstod denna tanke för dem, så trodde de sig
gagna detta land just på det sätt, söm de valde... Hvem
kan säga, hvad som hade blifvit följden, om Nils Stensson,
Gud hans själ nåde, — om han segrat, när han drog omkring
i Östergötland med Dannebrogen såsom konung Eriks marsk ?
... eller om Karl Knutsson icke kunnat hålla gamle herr
Krister Nilsson stången?»

»Utan tvifvel det, att Sverige blifvit danskt!» inföll ifrigt
Sten Sture..

Magnus Bengtsson åter såg på Nils med en blick, hvari
beundran och tacksamhet stredö om väldet; beundran, emedan
det låg en sådan högsinthet i hela hans väsen, —
tacksamhet, emedan han tydligen fann sin frändes bemödande att
breda den mildaste dager öfver de bortgångne, en dager som
i någon mån föll äfven öfver honom själf.

»Du säger det, vän Sten!» besvarade Nils dennes inkast.
»Dock är det min tro, att detta blifvit en följd af
händelsernas tvång i allmänhet, men icke att det var våra fäders
syfte, att så skulle blifva. De voro för mäktiga att gifva
vika, men icke nog mäktiga att blifva de mäktigaste i
Sverige ... Ty värr», tillade han för att vända tankarne bort
från detta ämne, hvilket innehöll punkter af den ömtåligaste
art, »hafva allt sedan dess de funnits, hvilka likt dem af brist
på makt kastat sig i fiendens armar, och jag menar, att
ärkebiskop Jöns skall visa oss det skådespelet ännu en gång,
innan han släpper Sveriges styrelse ur sikte.»

»Fullt visst skall han det göra», yttrade då Magnus
Bengtsson, »för så vidt som jag är riktigt underrättad. Ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/3/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free