Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nils stures julgille.
335-
mig, att jag en gång hos min salige herre såg bland en mängd
andra visor äfven denna ... Se, han var, salig biskopen, en
stor vän af visor och diktade äfven sådana själf, såsom I väl
veten.»
»Nå väl... och denna visa?»
»Jo, jag såg henne, jag minnes det nu helt tydligt ...
men hvart tog hon vägen, tyst... jo, biskopen ägde icke den
samlingen, hvari denna visa stod, utan hon tillhörde
kyrkoherden i Svärdsjö i Dalarne, som biskop Tomas en gång lärde
känna här i Yästerås.»
»Godt, godt, fromme fader! . . . hafven redelig tack!»
yttrade nu riddaren lifligt och såg så hjärteglad ut, att den
gamle munken ej kunde låta bli att le.
Nu var ingen ifrigare att påskynda färden uppåt Dalarne
än herr Sten, och när han träffade jungfru Ingeborg, såg han
så förtröstansfull och genomlycklig ut, att hon väl kunde se,
det han var på väg att finna visan, ehuru, när hon sporde
honom till därom, han slog bort saken med skämt.
Färden uppåt Dalarne försiggick utan äfventyr, och
händelsen ville, att herr Nils kom att taga in i Svärdsjö
prästgård. Men till en början var så mycket att göra i och för
det värf, hvarför man nu dragit svärdet, att Sten knappast
fick tid att tänka på sin hjärtesak. Det gällde att
underhandla med dalkarlarne i socknarna omkring Siljan. Ty
hittills hade det egentligen varit bergsmännen, som dragit ut
med Nils. Hans öppna och ädla väsen, hans förmåga att
klart och lättfattligt framställa fäderneslandets nöd och
konungens betryck utöfvade dock på de redlige männen ett stort
inflytande. Emellertid uppehöllo sig han och Sten Sture här
uppe ända till fram emot jul.
Då redo de söder ut öfver Falun till Svärdsjö, att där
dricka sin jul.
Det var själfva julaftonen, en kall vinterdag, som de redo
fram mellan höga snödrifvor i den tysta, höga furuskogen
till Svärdsjö. Där blef glädjen stor, ej blott hos fru Brita
och barnen, utan äfven hos åtskilliga bergsmän, hvilka herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
