Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 -
nils bosson sture.
Nils inbjudit att dricka julen med sig. Bland dessa var
gamle gubben Bengt en, och han hade tvenne sina söner
med sig.
Olof Råd var där äfven. Han hade kommit med några
svenner och hade bud att framföra till herr Nils från
riksföreståndaren. Det dröjde dock, innan han kunde få företräde.
Ty herr Nils hade, så fort han hälsat på hustru och barn,
en viktig öfverläggning tillsammans med sin vän, herr Sten,
och bergsmännen.
Olof gick under tiden ned på gården in i svennestugan.
Men där inne var han helt tyst och fåordig, och svennerna
tycktes icke gärna se honom ibland sig, efter som hvar man
visste, huru nära han stod sin herre, riksföreståndaren, och
till följd däraf visade honom snart sagdt ofrivilligt en viss
vördnad. Också ljusnade anletena, när han slutligen reste
sig och gick ut.
Det skedde, när kyrkoherdens piga kom in i stugan och
sporde, om där fanns någon sven, som hette Fäste. Denne
svarade ja, och då bad pigan honom följa sig till kyrkoherden,
hvarpå Fäste aflägsnade sig.
Olof hade väl intet härmed att skaffa, men han gick dock
ut med detsamma.
Då var öfverläggningen hos herr Nils slut, och han såg
herr Sten Sture med stormsteg gå öfver gården till det rum,
som kyrkoherden för tillfället bebodde, och i stället att gå
till herr Nils och framföra sitt ärende, skyndade han efter
herr Sten.
»Herr Sten», sade han, när han hunnit denne, »viljen I
unna mig ett ögonblicks samtal?»
Herr Sten såg ingalunda med blida ögon på svennen,
hvilken så plötsligt trädt honom i vägen, men han stannade
dock och gaf en vink åt honom att tala.
»Hvad jag har att säga eder, är af den art, att vi väl
borde vara på tu man hand! Det rör nämligen jungfru
Ingeborg», han sade detta så tyst, att endast riddaren kunde höra
honom, »jag tror mig ej behöfva säga mer, för att I skolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
