- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 3. Testamentet /
338

(1894) Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

338 -

nils bosson sture.

Riddaren vinkade med handen, och så följdes de åt till
en annan del af gården, där riddarens rum var beläget. När
de inkommit dit och Olof väl stängt dörren, började han
framföra sitt ärende, men med en ton och hållning, så full af
takt, man kunde väl säga höfviskhet, att han redan genom
sitt blotta yttre uppträdande tycktes kunna vinna dens hug,
som han talade till. Han omtalade, huru som det kommit
till riksföreståndarens kunskap, att herr Sten fattat tycke för
hans brorsdotter, skön Ingeborg, och att herr Erik hade intet
däremot, tvärtom gärna skulle se, om hon blefve gift in i så
gammal och förnäm släkt, men att han tillika vore af sin
släktkärlek och i jungfruns faders frånvaro uppmanad att taga
sig henne an och se till, det icke klaffaretungor måtte få
något att säga.

»Jag ber eder därför i min herres namn och å hans
vägnar, herr Sten, säga mig, hvaråt eder hug står, om det är
edert allvar att söka vinna jungfru Ingeborgs hand.» — Så
slutade Olof Råd sitt tal.

»Hvar så jungfruns hug icke är en annan, så är det
fullvisst mitt syfte att hos hennes fader anhålla om hennes hand»,
svarade herr Sten.

»Det trodde ock herr Erik», återtog då Olof med ett
för-nöjdt utseende, »och han gläder sig mycket åt att vinna en
anförvant i så tapper en riddare, som I ären. Dock ville
jag ännu säga eder en sak, stränge riddare, hvar så jag visste,
att I icke togen det illa upp ...»

Han såg med ett inställsamt halft förtroligt leende på
riddaren, som med någon otålighet bad honom fritt säga, hvad
han ville.

»Stolts jungfrun har många friare», tillade han då. lOch
hvar så I icke viljen se eder gå miste om henne, är det min
tanke, att hvad som bör ske, det bör ske snart ... I menen
det företag, som I nu hafven för händer», skyndade han att
yttra, då riddarens blick plötsligt mulnade, »jag vill då fästa
eder uppmärksamhet därpå, att hafven I fått min herres, herr
Eriks, ja och samtycke, så kunnen I vara viss om jungfruns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/3/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free