Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 -
nils bosson sture.
var Ingeborgs. Han hade, sedan han kom till gården, icke
haft någon ro, förr än han fått träffa den gamle kyrkoherden,
och han ville icke träda inför sin hjärtans kär, förr än ban
kunde lämna henne den pantlösen, som hon begärt och han
utfäst sig till. Och så hade det fogat sig så besynnerligt,
att stolts Ingeborg förgäfves sett efter sin riddare hela dagen,
tills hon nu af en händelse fick so honom gå öfver gården.
Sten skyndade fram till henne.
»Hvarthän gången I så brådt, stolts riddare?» sporde
hon, men med en ton, som ingalunda förrådde någon
synnerlig värme.
»En julelek, stolts jungfru!» svarade Sten leende, men
hastigt, så att det till och med kunde tagas, som om han
önskat ett snart slut på mötet med skön Ingeborg.
»En julelek!» upprepade Ingeborg.
För henne visade sig saken i en helt annan dager. Hon
fann i sin riddares beteende en likgiltighet, som sårade
hennes fåfänga, på samma gång som hon äfven däruti tyckte
sig se beviset på en köld, som smärtade henne. Talet om en
julelek var tydligen blott och bart en undflykt, visserligen
illa väld, men dock sådan, att den måste antagas, efter som
hon ju icke hade någon rättighet att få veta, hvar herr Sten
gick ut och in. Dock var hon icke bättre mästare öfver sina
känslor, än att hon lät undfalla sig utropet: ’en julelek’, med
en ton, som förrådde både förvåning och förtrytelse.
»Ja», svarade Sten, »en julelek, som jag hoppas skall
lända oss alla till gamman . .. Gifven eder till freds, stolts
jungfru, jag har vunnit en seger och vill vinna en annan ...
sedan skall glädjen stå högt i tak, när jag kommer åter till
Svärdsjö prästgård.
»Så dragen I då bort från gården, herr Sten?»
»Nej!» svarade Sten, som blef orolig, när han fann, att
han sagt för mycket, »men jag kan icke komma in till eder
i storstugan förr än senare. ’ Farväl, jungfru Ingeborg, vi se
hvarandra snart åter!»
Därmed skyndade han bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
