Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nils stures julgille.
347-
Ingeborg stod stilla en stund och såg efter honom. När
hon kom in i storstugan, där fru Brita satt med barnen
framför spiseln, glänste tårarne i hennes ögon. Fru Brita märkte
det, men sade intet, icke heller sedan, då hon såg, huru
jungfrun med ett uttryck af stolthet slog tillbaka sitt hufvud och
med ens vexlade ansiktsuttryck.
Nu inträdde äfven herr Nils med gubben Bengt och ett
par andra bergsmän, så att uppmärksamheten vändes på
annat än på ungmön, som icke längre förmådde behålla sitt
stolta utseende, utan plötsligt satt så blek som snö, medan
hennes ögon med ett drömmande uttryck stirrade in i elden.
Herr Nils gick fram till sin hustru och slöt henne i sina
armar, önskande henne en god helg. Hans panna var lugn
och klar och hans blick förhoppningsfull. En egen känsla af
frid och trygghet spred sig genom allas sinnen.
Bergsmännen sågo så bergfasta ut, att man riktigt tyckte sig kunna
bygga på dem. Gubben Bengt log så vackert, när hans ögon
föllo på Svante, hvilken helt trygg gick fram och slog
gubben i handen.
»Dig tycker jag om, gammelfar!» sade gossen, »du ser
mig ut att kunna slåss för tio!»
Och gubben skrattade så godt, att tårarne kommo honom
i ögonen. Äfven de andre bergsmännen hade sin lust åt den
raske gossen.
När så en stund hade gått, kom den gamle kyrkoherden,
och nu samlades alla i rummet. Kyrkoherden läste en bön,
som med andakt hördes af alla. Äfven den bleka mön, som
satt där så orörlig framför elden, sammanknäppte med
krampaktig ifver sina händer och eftersade bönens ord.
Därefter öppnades dörren, och kyrkoherdens dräng jämte
ett par unga bondsöner från kyrkobyn inburo stora
dryckeskärl, fyllda med öl. Men herr Nils närmade sig härunder
Ingeborg och fattade vänligt hennes hand.
»Teten I det redan?» sporde han.
»Hvad? ... ja, nej jag vet ingenting!» yttrade hon,
liksom uppfarande ur en dröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
