Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 -
nils bosson sture.
»Men det kunde dock, tänker jag, hafva vunnits, äfven
om du nu fört med dig säker underrättelse om herr Nils.»
»Där faren I vill, herr Erik ... Sedan jag talat med
riddaren, måste jag ställa så till, att han icke vidare kom till
tals med Jungfru Ingeborg förr än här hos eder på
Stockholms slott. Hade de träffats, så kunnen I vara därom viss,
att de gjort upp sin sak, och sedan haden I fåfängt kastat
blickarne ut att få se de tre sjöbladens sköldemärke nalkas
Stockholms slott. Däremot lärer det snart blifva spordt,
hvilket öde som drabbat herr Nils, om han kommit från den
juleleken eller icke.»
Herr Erik satt tyst, och fingret for alltjämt utefter
papperet, medan tankarne foro fram och åter mellan juleleken vid
Gestriklandsgränsen och honom själf.
»Död?» sade han slutligen, och hans ögonbryn drogo sig
tillsammans, »han var dock en riddare sådan som få... död!
— Om han vore död?»
»Har herr Nils fallit», yttrade Olof ifrigt, »då hafven I,
herr Erik, ett hinder mindre och en planka mera lagd på
den bro, som förer till Sveriges krona. Så mycket är visst,
att allmogen måsten I vinna, och allmogen vinnen I aldrig,
så länge herr Nils är i lefvande lifvet. Men är han borta,
och hafven I förenat med eder herr Sten, — då synes det mig,
som om vägen vore lagd för eder att rida upp till konung
Karls krona.»
»Allmogen måste vinnas!» var det enda, som herr Erik
gaf till svar på sin förtrognes bjärta framtidsmålning.
Men Olof fortfor:
»Ja, allmogen måsten I vinna, och därmed får icke töfvas
länge. Ärkebiskopens fränder och vänner skola ock göra sitt
till att vinna folket. .. och däf till med torde det icke vara
att förgäta, att sådana män som den arge förrädaren på eder
broders bröllop väl finnas flera i ärkebiskopens tjänst. Sådan
är den mannen, om jag eljest känner honom rätt, att han
icke väjer för något medel, så vidt söm det förer honom
närmare hans mål. Lyckan var den gången Axelssönerna blid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>