Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"i svartan jord’’.
359
men alltid finnes icke en vansinnig munk, som följer
förrädaren på hans lönstig.
Herr Erik böjde tankfull hufvudet till tecken, att han
medgaf riktigheten af Olofs ord.
»Yi månde snart få se», sade han därefter, »huru sakerna
skicka sig. Jag väntar bud från min broder, herr Ivar ...
när de komma, lärer det blifva tid att fatta bestämdare
beslut. Men, som du säger, allmogen måste vinnas. Det är
och min tanke ... och därför må du begifva dig ut i bygden
och taga några goda svenner med dig samt höra dig för och
tala till det bästa.»
Medan detta samtal fördes inne hos herr Erik, sutto fru
Helena och jungfru Ingeborg i frustugan bland småtärnorna.
Samtalet dem emellan ville dock icke taga fart. Fru Helena
såg tydligt, att det var något, som fattades hennes fränka
och som var af den art, att det icke med ens kunde utsägas.
Och därför lät hon jungfrun vara i fred för onödiga spörsmål,
men talade själf om allt det som timat, sedan de sist voro
tillsammans.
Men om kvällen, när hon kysste den tysta mön till god
natt, sade hon:
»Du har en hjärtesorg, Ingeborg!»
Och hon såg så mild och god ut, när hon därvid fattade
båda Ingeborgs händer, och hon tillade:
»Jag är gammal redan, men mitt hjärta är ungt ... haf
förtroende för mig!»
För denna värme smälte isen i Ingeborgs bröst. Hon
lutade sitt hufvud mot den ädla fruns skuldra och brast ut
i en häftig gråt. Och fru Helena slöt henne så hjärtligt
intill sig och klappade det skönlockiga hufvudet.
Dock sporde hon intet vidare, utan kysste jungfrun mildt
på’ pannan, när hon hämtat sig från sina tårar, och så
skildes de den kvällen. Men icke heller den följande dagen sporde
den milda fru Helena sin fränka något om hvad som vållade
hennes hjärtesorg, och det förgick på det sättet en rund tid,
utan att annat tal växlades dem emellan än om alldagliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
