Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
fctls bosson stube.
»Min broder, herr Ivar, har landstigit vid Nyköping och
befinner sig i fullt tåg till Örebro!»
Ingeborg slog tillsammans sina händer, och farbrodern
klappade henne på den fagra kinden; men hon, som hade sitt
hufvud fullt af helt andra tankar och nu tyckte, att tillfället
var lämpligare än någonsin, framkastade helt plötsligt:
»Än herr Nils Sture?»
Men då blef herr Erik med ens tyst och ville tydligen
icke säga något. Händelsen ville också, att Olof Råd kom
in i detsamma, hvarigenom Ingeborg hindrades att förnya
sin fråga.
Sedan dess gingo åter dagarne, den ena efter den andra,
utan att Ingeborg kom till tals med sin farbroder. Men hon
fick därunder se, huru de skaror, som lägrat sig omkring
staden, började tåga bort den ena efter den andra. Först
tågade herr Erik Nilsson (Oxenstjerna) bort från Norrmalm.
Något därefter bröto äfven Ivar Gren och Erik Karlsson
(Vasa) upp.
Man var nu i slutet af augusti, och ännu hade icke
Ingeborg erhållit någon upplysning om det öde, som drabbat
Nils Sture och herr Sten samt fru Brita och barnen. Hon
tänkte mången gång, att herr Nils var död och hans husfru
och barnen fångna, kanske bortförda till Danmark; men hon
slog bort den tanken, emedan hon tyckte, att om något
sådant inträffat, skulle det väl dock hafva kommit för hennes
öron, huru afstängd från världen hon än lefde. Men hvad
Sten Sture beträffade, kunde hon icke på något sätt förklara
för sig, hvarken hans försvinnande om julkvällen eller hans
uteblifvande sedan, då vägen var för honom så lätt att vinna
den lycka, som han eftersträfvat. När den första smärtan
hunnit lägga sig, sökte hon öfverblicka allt med lugn, men
ju mer hon tänkte, ju mer hon sökte se saken från olika
sidor, desto tydligare fann hon, att det dock måste ligga
sanning i fru Helenas förmodan, att Sten Sture hade en annan
kär, och så blef den sista smärtan svårare än den första.
En morgon, sedan hon hade tillbringat natten oroligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
