Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
fctls bosson stube.
skaffat sig de underrättelser, som hon behöfde. Det gick
lättare för sig, än hon kunnat vänta, och lyckan tycktes i öfrigt
gynna henne, ty hennes farbroder och Olof Råd begåfvo sig
från slottet ned till staden, där den förre skulle hafva ett
sammanträde med stadens borgmästare och råd.
Strax på eftermiddagen begaf sig då Ingeborg,
vederbörligen utrustad, på nytt till sin farbroders rum. Här tog hon
fram en liten lykta, hvari brann ett ovanligt tjockt vaxljus,
drog tapeten åt sidan och försvann genom löndörren.
Nu gick det lättare än förra gången att komma utför
trappan, hvilken var helt och hållet inbyggd i en tjock
pelare, såsom hon kunde se, när hon befann sig nere i det rum,
där hon så när blifvit öfverraskad’ af sin farbroder. Här
utmynnade trenne särskilda hvalfgångar, som ledde åt olika
håll. Hon vek af åt vänster och fann snart den trappa, som
förde ytterligare ned i djupet.
Denna var betydligt längre än den förra, och när hon
hunnit slutet af densamma och gått några steg framåt, fann
hon åter ett hvalf, hvarifrån tvenne gångar ledde vidare. Hon
stannade villrådig och lyssnade, om ej något ljud, en
skramlande kedja eller ett utrop af förtviflan ville visa henne vägen.
Men allt förblef tyst.
Då valde hon den gång, som ledde till vänster. Det var
en smal och låg gång, men däremot icke synnerligen lång.
Hon kunde hafva gått omkring tjugu steg, så kom hon till
en järndörr, hvilken stod öppen. Hon steg in och befann sig
i en af dessa medeltidens dystra fängelsehålor, där allt var
beräknadt på att bereda den ofrivillige invånaren den största
möjliga pina. I midten af golfvet var en öppning, hvaröfver
låg ott järngaller. En kall luftström och ett halfkväfdt ljud
af framflytande vågor tillkännagåfvo, att denna öppning stod
i förbindelse med Norrström.
Detta järngaller var det första, som fäste hennes
uppmärksamhet. Då emellertid intet här var att finna af det
hon sökte, vände hon sig hastigt om för att gå tillbaka och
genom den andra hvalfgången möjligen komma till svenner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
