Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÅNGEN TILL NIL8 STüBES FÄNGELSE.
375
ingen annan menas än herr Nils — var helt och hållet en
fiendes ton. Det lät, som det varit fråga om fejd mellan dem
båda, men som om svärdet ännu icke fullt vore draget ur
skidan. Kanske var just nu afgörandets stund inne. Ty
huru kunde väl Nils Stures svenner sitta som fångar på
Stockholms slott, om icke nu svärdet skulle dragas?
»Tänken uppå», hörde hon Olof yttra, »tänken uppå, hvad
I själf så ofta hafven sagt, herr Erik, att allmogen måste
vinnas, och dragen eder ock till minnes, hvad rön som I
hafven gjort därutinnan, så väl vid Kolbäck i somras som i
Roslagen...»
»Allmogens sinnen äro dock delade... huru många följa
icke ärkebiskopen och haüs vänner? Hela Fjädrundaland står
i vapen för dem!»
»Sant, herr Erik!... men hvad betyda de mot dalkarlarne
och alla dem, som de draga med sig, isynnerhet nu, sedan
eder broder slagit en af de ärkebiskoplige ur fältet och
kanske, innan vi få se hans banér sticka upp här öfver skogen,
äfven har skickat de andra samma väg... Yiljen I spörja
dem till, de två vestmanlandsbönderna, som jag fört med mig
hit upp och som sitta där nere i borgstugan, så skolen I
ytterligare förnimma, hurudan tonen är bland allmogen.»
Det dröjde något litet, innan herr Erik svarade, men så
beslöt han sig att gå ned i borgstugan och samtala med de
två bönderna, och det blef alldeles tyst i rummet.
Häraf begagnade sig Ingeborg, öppnade försiktigt dörren
och drog tapeten åt sidan. Rummet var tomt, och hon
skyndade sig att lämna det samt att begifva sig till fru Helena
i frustugan. Icke utan oro inträdde hon här, men till all
lycka hade äfven fru Helena varit så upptagen af allehanda
saker, att, fastän hon saknat Ingeborg, hon dock icke tänkt
på att söka henne på hennes rum. Då därför Ingeborg
und-skyllde sig med ett lätt illamående, gaf sig den goda frun
till freds och sporde icke mera, utan tog för gifvet, att
jungfrun hållit sig på sitt rum.
Ingeborg gaf sig emellertid ingen ro, förrän hon för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
