- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 3. Testamentet /
392

(1894) Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

392

fctLS BOSSON STUBE.

Han var sedan länge innesluten med. Olof Råd och
öfverlade tillsammans med honom om hvad som nu borde göras.

Men när han slutligen inträdde i frustugan, var han helt
och hållet den höfviske riddaren, som han brukade vara, och
väckte hos fru Brita Stensdotter den lifligaste glädje, då han
tillbjöd henne att, beledsagad af honom själf, företaga färden
inåt Uppland. Äfven Ingeborg skulle följa med, det hade
fru Helena gjort upp med fru Brita. Hon behöfde komma
ut från det instängda lifvet på Stockholms slott, och när
saken framställdes för herr Erik, så hade han intet däremot
att invända.

Den 31 augusti på morgonen tågade en skara af flera
hundra beridna svenner i blanka rustningar fram på vägen,
som norr ifrån leder till Uppsala. Det var herr Nils Stures
svenner, och kung Karls banér flög så stolt för vinden i det
främsta ledet. Bakom ryttarne kom en här af unga
bonddrängar.

Det var tydligt, att ryttarne utgjorde den hufvudsakliga
styrkan i denna här, där man saknade de beridne
bergsmännen och för öfrigt den allmoge, som förut tågat söder ut med
den allt mer folkkär vordne riddaren. Denna här var
emellertid endast att betrakta som en förtraf till den egentliga
stora bondehären, som senare skulle komma efter.

Herr Nils skulle väl hafva inväntat denna, och han hade
i allmänhet icke gjort sig brådt att denna gång tåga ut från
Dalarne; ty han insfig mycket väl, att hans sak ingalunda
led någon skada däraf, att fienderna till densamma — och de
voro herr Erik fullt ut lika mycket som ärkebiskopen —
profvade och uttömde sina krafter mot hvarandra i
Mälardalen. Men nu, sedan underrättelser inlupit, att ärkebiskopen
kommit med en stark här, stod för mycket på spel för att
förblifva stilla så långt från den egentliga skådeplatsen för
händelserna. Han beslöt därför att draga söder ut och intaga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/3/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free