Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hebr erik och nils sture mötas.
395
där mordbrännaren och förrädaren ägde sitt" ärkebiskopliga
säte.
När han slutligen red in i staden, det var på
förmiddagen don 31 augusti, och såg ärkebiskopshuset, som låg där
så dystert och mörkt med sina många fönster, blickande ned
på honom och hans svenner, kunde han icke värja sig för,
att tanken flög bort till dot brinnande Penningeby. Nu kunde
dock vedergällningens timme vara inne, och liksom för att
skärpa minnet sade herr Sten Sture, hvilken med sin blågula
fältbindel red vid hans sida:
»Det kunde jag väl önska, att nu ärkebiskop Jöns sutte
där inne ... jag menar, att ban då skulle önska den gärning
ogjord, som skedde förliden höst, när han brände Penningeby.»
Nils spratt till och bleknade. Men han sade sakta till
vännen:
»Onda tankar dväljas här inne, Sten ... mana dem ej
fram i dagsljuset . . . Gud förbjude, att en handling af låg
hämnd för hvad jag enskildt lidit skulle fläcka minnet af det
värf, vi tagit oss före.»
Och herr Sten teg, när han märkte, huru djupt detta
minne gick vännen till sinnes.
Men ärkebiskopsgården var en fast punkt i den för öfrigt
obefästa staden, och därför tog herr Nils den i besittning,
medan folket fördelades öfver hela staden.
Glada voro emellertid icke de tidender, som här kommo
herr Nils tillhanda. Knappt hade han kommit in i
ärkebiskopshuset, förrän en sven anmälde, att en bårdskärare
önskade tala med honom. Bårdskärarén blef genast införd.
Det var en lång, mager karl med ett blekt, aftärdt ansikte
och mörka, genomträngande ögon.
»Förlåten mig det, stränge riddare», började han, »men
efter som jag ifrån första stunden, jag fick höra talas om
edor, ... och jag har alltid varit en folkets vän, ja alltid ...
fattade kärlek till eder, och emedan jag händelsevis . ..»
»Till saken, till saken, mäster!» uppmanade Nils, »min
tid är dyrbar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
