Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
fctls bosson stube.
Men till följd af det anförda blef Nils Stures arbete
dubbelt. Han måste först liksom bygga upp sitt eget rykte, så
att de öfriga landskapens allmoge lärde känna honom och på
fullt allvar ville sluta sig till honom, och först därefter
kunde han nå sitt höga mål att sätta en svensk konung på
Sveriges tron. Därför var det för honom en nödvändighet
att gå med den största försiktighet till väga, på samma gång
som han äfven måste visa sig dristig och kraftfull. Ett enda
missräknadt steg, och allt hade varit förloradt. Ty äfven
dalkarlarne skulle till slut hafva, om icke öfvergifvit honom,
dock ledsnat vid ett företag, som syntes endast medföra
ändlösa mödor, utan någon skymt till frukt, och det fordras då
och då en handling af kraft för att hålla modet uppe. Biskop
Kettil tog folkets sinnen liksom med storm. Den lyckliga
striden vid Harakers kyrka var en seger i dubbelt afseende,
ty den skänkte honom äfven folkets hjärtan, till och med de
från början betänksamma dalkarlarnes. Nils Sture hade ännu
icke haft tillfällo att på det sättet utmärka sig. Hans
inflytande och anseende liknande mer de djupa, mäktiga dalälfvarne.
Det var en ström, som från en ringa källa växte och vidgade
sig så småningom, utan att man märkte det. Men den lugna
kraftens majestät fordrar sin motsats af kraftansträngningar,
af till och med våldsam brytning, för att rätt göra sig
gällande, liksom forsens brusande dån förkunnar vidt omkring
och visar älfvens oemotståndliga kraft.
Det var ett dunkelt medvetande häraf, som, jämte
nödvändigheten att i hvad fall som hälst vara^ närmare intill
hufvudhändelserna, förmådde Nils Sture att våga det djärfva
tåget midt in i hjärtat af det mot honom ingalunda vänligt
sinnade Uppland. Han stödde sig härvid på tillförlitligheten
af de inlupna underrättelserna, att de ärkebiskoplige voro
fullt upptagna i västra Mälardalen, och innan sakerna där
hunnit utveckla sig så, att de kunde vända sig mot honom,
hoppades han hafva kärnan af dalahären hos sig.
Så tågade han vägen fram mot Uppsala, hvars
domkyrkas höga torn redan från fjärran visat vägen till den stad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
