Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den blågula fältbindeln.
411
Bonden mumlade något i skägget och såg listigt på
bård-skäraren, som om han velat säga: »jag har dig nog i mina
garn, du gamle räf, så mycket du än söker svänga dig!»
Högt yttrade han:
»Mannens ansikte kan bedraga, det hafven I nog rätt i,
mäster Lukas ... och jag, sora har mitt märke på den svarte
och hvite där borta, jag kan så icke skada eder, om jag
säger honom, hvem jag tror eder vara... Det är godt, mäster,
ganska godt!»
Mäster Lukas hostade till, synbarligen besvärad, och i
hans ödmjuka och inställsamma leende, när ban besvarade
detta yttrande, kunde väl en så skarp iakttagare och
människokännare, som bonden tycktes vara, finna den röjdes
bemödanden att aflägsna från sig furan eller att icke onödigt reta
den, som genomskådat honom och höll hans öde liksom i sina
händer.
»Skada mig!» hostade han, »nej visst icke, min gode man,
visst icke, jag skall nog vinna den stränge riddarens
förtroende ... men hvem ären så I, som står så väl hos< herr Nils
och låter honom svänga svärdet, utan att I ären vid hans
sida?»
Nu korsades de båda männens blickar. Måhända
genomskådade de hvarandra. Dock tycktes bonden hafva eller
åtminstone själf tro på, att han hade öfvertaget. Han blinkade
med sina klippska, genomträngande ögon och sade med ett
elakt småleende:
»Jag går min egen stig, mäster, och kan väl hända, att
jag gagnar mera på den, än om jag nu ginge vid • riddarens
sida . .. Men efter som nu våra vägar hafva fört oss tillhopa,
så lärer det väl vara så, att jag kan tränga till hjälp af eder,
lika väl som I af mig, och därmed väl, mäster. Se där»,
han gjorde ett uppehåll och såg utåt fältet och skogen, som
här på något afstånd sköt fram i en vinkel, »se där, mäster
... jag menar, att dansen tager en vändning åt oss till!»
Så var det ock. En afdelning af det fientliga rytteriet
hastade med lösa tyglar långs utefter skogsbrynet, häftigt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
