Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
fctls bosson stube.
följd af riddaren i den blågula fältbindeln med ett fåtal
svenner, hvilkas antal med hvart ögonblick förminskades, i det
deras hästar ej förmådde mäta sig med riddarens i styrka och
snabbhet.
Det var en härlig syn att se den väldige riddaren med
högt lyftadt svärd som en ljungeld jaga fram öfver fältet.
Ingeborg stod där med klappande hjärta och tårfyldt öga; hon
kunde ej taga det bort från hjälten, om det ock kostat
hennes lif. Sådan, just sådan hade hon drömt sig sin riddare i
kamp för sitt fosterland. Huru lycklig var dock ej den
jungfrun, som vunnit hans kärlek, och huru var han icke värd
kärlek af en högsint kvinna?
Äfven de båda männen stodo på sitt sätt betagna i
åskådningen af riddaren, som åtminstone den ene af dem icke
kände, förr än vid en rörelse af riddarens arm sköldemärket
med de tre sjöbladen kom till synes.
»Guds blod! ... jag menar, det är herr Sten!» utropade
han då, och bårdskäraren nickade bejakande.
»Den, ridten lärer dock icke blifva till båtnad hvarken
för honom eller herr Nils!» fortsatte bonden och såg oafvändt
bort öfver fältet, där riddaren nu så godt som ensam jagade
hela fiendeflocken framför sig.
Det var lätt från den ståndpunkt, som de båda männen
innehade, att bedöma den fara, som här väntade den käcke
riddaren. Ty från andra sidan om skogen kom raskt
framtågande en hop fotfolk, hvars spjutspetsar blänkte mot
furornas mörka grönska. Men det var ej nog med den fara, som
här hotade att drabba herr Sten själf, — hans fall, vare sig
nu att det skulle blifva död eller fångenskap, skulle utom
all fråga utöfva ett menligt inflytande på hela Nils Stures
slagordning, som var långt utsträckt och därför lätt kunde
genombrytas. Nils själf kunde ej vara på mer än ett ställe,
och det gick väl an, så länge faran var störst, där han
befann sig, men då hon växte och blef lika stor på flera
punkter, då behöfdes på alla dessa mer pröfvade män, än som denna
gången voro med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
