Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
nils . bosson stuBe.
sina väl beräknade anstalter fullkomigt förstått att förebygga.
Ty bårdskäraren var naturligtvis af samma tanke, som
Ingeborg själf hyst hela tiden, att Nils Sture vore att söka
någonstädes på andra sidan Fyrisån.
Inne i stugan gjordes efter ytterligare en stund upp eld.
Ingeborg smög sig fram, så nära hon kunde, till baksidan
af byggnaden, hvars torftak här fortsattes af en trädbevuxen
gräsvall. Vindögat befann sig som vanligt på taket, och hon
lutade sig varligt fram, fasthållande sig vid en framskjutande
gren af ett stort, vid sidan växande träd. Där nere såg hon
dock endast den groflemmade mannen i bonderockcn. Han
satt midt för eldskenet och höll i handen en stor stridsyxa,
hvars blanka egg återspeglade de fladdrande lågorna så lifligt,
som om den själf stått i brand och behöft släcka sin
brännande tunga i blod.
Af den sårade riddaren kunde hon icke se något. Han
låg för mycket åt den motsatta sidan, men hans harnesk var
afspändt och stod ett stycke från elden vid sidan af hans
hjälm, hvars fjäderbuske glänste i blått och gult och
framkallade för det jungfruliga sinnet en hel här af tankar om
jungfru Solöga, jungfru Brita och den sorg, som skulle
drabba henne, då hon träffades af underrättelsen om
riddarens död.
»Ingeborg!» ljöd då en stämma, och hon skalf till, så
att hon höll på att släppa grenen, vid hvilken hon höll sig.
Hvem uttalade hennes namn? Fanns ännu någon denna
timme i skogen, och var det en vän eller fiende? Hela hennes
mod höll på att svikta och försvinna. Så greps hon af att
höra sitt namn här nämnas, och likväl var stämman så svag,
att hon snart började tro, det hon låtit dåra sig af hvad som
föregick i hennes eget hjärta.
Men ännu en gång uttalades hennes namn, och hon
fattades af en yrsel, som kunnat blifva hennes fördärf. Nu
hörde hon, att stämman, som hviskade hennes namn, befann
sig nere i stugan. Det var således riddaren, hennes egen
Sten, som i sin feberdröm såg henne framför sig, och det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
