Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
Nils . bosson stube.
ner gå, och det gäller då att hafva en god rådgifvare vid sin
sida, som hviskar om medlet att undgå förtrollningen. Men
Nils Sture hade en sådan rådgifvare. Det var hans djupa
’kärlek till sitt land, fastheten i hans lynne, som gjorde det
omöjligt för honom att blifva sin ungdoms löften otrogen.
Han kunde se den hänförande synen, han kunde lyssna
till tonernas underbara skönhet, men han kunde aldrig
fängslas af dem. De tjänade blott att liksom öppna synvidden till
det högre mål, hvarförutom aldrig någon verklig lycka af
honom kunde tänkas, än mindre njutas. Och detta högre
mål var hans fosterland.
Med kraft ryckte han sig upp ur de drömmar, hvari han
suttit försjunken, och hans blick lyftes från jorden upp mot
himmelen, hvars strålande stjärnljus bröt sig i tvenne tårar,
hvilka föllo ned öfver hans skägg.
Och liksom för att beledsaga riddarens okufliga mod och
hans fasta beslut att offra allt, sitt lif lika väl som sitt gods,
för Sveriges land, hördes fjärran ur dimman nedifrån sjön en
stämma sjunga ur den då allt mer allmänt bekantvordna
visan om hans svågers mord:
»Gud fader, Guds sou och den helge And’,
Han styre och råde öfver Sveriges land!»
Nils red i raskt traf bort från gården, och ännu om
kvällen hade han så mycket att ordna och uppgöra och
öfverlägga med sina höfvitsmän och utskickade från allmogen,
att det dröjde länge, innan ban kunde öfverlämna sig åt
hvilan. Tidigt följande morgon hade han stämt möte med
allmogen från de närmaste skeppslagen, för att rådgöra och
öfverlägga om den förstärkning, han behöfde, innan han kunde
närma sig Stockholm, där ännu, efter hvad han visste,
ärkebiskopen låg med den danska flottan och belägringshären.
Långt innan sol rann upp, satt Nils åter till häst och
begaf sig på väg till tingsplatsen, där mötet skulle äga rum.
Dimman låg ännu ogenomtränglig öfver dalarne, endast
höjdsträckningarna stucko upp därur, som öar ur ett haf. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
