Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en afskedsblick.
437
Månen stod högt på himmelen och strödde sitt silfver
öfver skog och sjö, och vid dess trolljus byggdes liksom af
osynliga - händer de svarta och brustna murarne upp igen,
och slottet stod färdigt skönare än förr, och sången ljöd där
inne och lekande svenner och tärnor gingo åter på
blomstermattan i rosendelund.
Det gifves hägringar, som stundom dyka upp i mannens
sinne med frestelsens mest förledande makt, och de spänna
sina skimrande praktmålningar för själens öga oftast då, när
man som bäst är i farten att offra allt för att hinna sin
lefnads mål. För Nils, där han satt och såg öfver de kära och
minnesrika ställena, upprann, utan att han visste huru, den
tanken, att hans lycka kunnat blomma, i ro, att sorgerna och
pröfningarna, som strömmat öfver honom i så rikt mått,
aldrig kommit, om han icke själf liksom frammanat dem. Hade
han icke stött ifrån sig just de män, som bjudit honom in
på den bana, där en evigt solblank himmel mötte hans öga,
hvart han såg? Och befann han sig ej ännu i samma
ställning, liksom en riddare, den där utmanade till envig just
den, hvilken var färdig att räcka honom segrens pris utan
strid, utan blod och utan tårar?
Motsatsen mellan hvad som var och hvad som kunnat
vara, ovissheten om, hurudan till sist utgången skulle blifva
på det företag, som han nu aktade föra till sin fullbordan,
— detta å ena sidan och å den andra den lätthet, hvarmed
förhållandena kunde jämna ut sig och återgå till det skick,
hvarur trollsynen af hans hem, sådant det en gång var i
ursprunglig friskhet, liksom stigit upp blott för att smeka och
söfva hans sinnen — se där den frestelsens udd, som nu
sträcktes emot honom.
Ett ord blott, och ban och Axelssönerna skulle ärfva det
välde, som vridits ur ärkebiskopens starka hand, och makt
och ära och rikedom skulle följa i oändlighet.
I denna skepnad kan ock den dvaledryck, som folkvisan
låter bergakungens dotter bjuda den mötande riddaren, räckas
mannen, i denna tonart kunna det trolska strängaspelets to-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
