Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN AFSKEDSBLICK.
445
och hälsades af en stämma, som i detta ögonblick var honom
kärare att förnimma än någonsin.
Det var Erik, som kom från Stockholm, och de
underrättelser, som han medförde, innehöllo ej blott den
fullständigaste förklaring, rörande ärkebiskopen, utan äfven därtill
upplysningar af den högsta vikt.
»Nu är tid att skynda, herr Nils!» sade han, »så vidt
som I icke viljen, att allt skall gå eder ur händerna.»
»Det skall icke heller töfva, tänker jag, innan vi få
Stockholms stad att se . . .»
»Årkekiskopen har flytt från sitt läger, herre, och ...»
Underrättelsen utöfvade icke det inflytande på Nils, som
berättaren tycktes hafva väntat. Han uppmanades blott att
utförligt redogöra för hvad han visste därom, och han gjorde
det. Riksföreståndaren herr Erik Axelsson hade samma natt,
som herr Nils lämnade Uppsala, i all tysthet på båtar gått
öfver Mälaren från staden till Lindarön och anfallit det
danska lägret, öfverraskningen hade lyckats öfver förväntan
väl. Både ärkebiskopen och den danske marsken, herr Klas
Rönnow, hade med knapp nöd lyckats rädda sig på flottan,
som genast lade ut. Men äfven här hade de blifvit förföljda,
och sådan framgång hade herr Erik haft till sjös, att alla
skepp blifvit tagna jämte flera smärre och därtill tre hundra
fångar.
»Att ärkebiskopen och marsken undkommo den gången,
det var en dråplig skada», tillade berättaren, »och huru det
gick till, det vet ingen med visshet att säga; ty fast otroligt
låter det, hvad en af herr Eriks svenner berättade, att, när
ett af de största skeppen togs, han sett en stor båt lägga ut
på motsatta sidan och med förtviflad fart ro inåt land ...»
»Hvar togs det stora skeppet?» sporde Nils, som till Eriks
förvåning tycktes mest fästa sig vid det, som han fann minst
trovärdigt och endast anförde, emedan han hört det. Ty för
honom själf liksom öfver hufvud för alla lät det vida
antagligare att här tro på något underverk, något öfvernaturligt
ingripande i de mänskliga tingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
