Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
nils . bosson stube.
»Det var långt norr ut i skärgården, jag menar, att
svennen sade norr under Ljusterön. Många om bord bade icke
sett båten, men han påstod, att ett annat af herr Eriks skepp
fått sikte på honom och förföljt honom och ...»
»Och...?» påskyndade Nils ifrigt.
»Ja se, det ligger ju för öppen dag, att han ej kunde
tagas, ty det var synvilla alltsammans.»
För Nils låg emellertid i denna synvilla hela
förklaringen af den syn, ban själf sett denna morgen. Ärkebiskopen
hade lyckats med tillhjälp af kraftiga roddare undkomma och
sannolikt i någon vik vid kusten stuckit sig undan, tills
fåran var öfverstånden, då han fortsatt sin färd norrut. Utan
tvifvel hade han sedan påträffat Svarte Gåsen, som äfvenledes
lyckats undkomma, och som tagit honom om bord.
En seger var således vunnen, och en hufvudseger, då
ärkebiskopen själf måste fly ur riket. Men den var vunnen
Nils förutan, och i den omständigheten låg något, som kunde
för honom och hans sak blifva af de menligaste följder.
Sådana tankar kunde ej undgå att finna ett uttryck i hans
anlete, och Erik, som tolkade det på sitt vis, tillade, liksom
tröstande och med en viss stolthet:
»Det talet går tillika i hvars mans mun i Stockholm,
att hvar så icke de ärkebiskopliga trott, att det var I, herr
Nils, med bondehären, som var i antågande, så hade de icke
så hals öfver hufvud lämnat sitt läger, och kan det väl hända,
att ett eller annat fattats i herr Eriks stora framgång. Lägret
var redan utrymdt, när han med sitt folk kom tågande norr
ifrån, ty han hade gjort en lång omväg från Lindarön till
Norrmalm ... och, när de första svennerna hunno fram, hörde
de jutarna ropa: det är herr Nils Sture, det är herr Nils och
dalkarlarne! ...»
Nils log åt svennens bemödande att förvärfva honom
äran af den vunna segern.
»Så vardt vårt namn den gången herr Erik till fromma!»
sade han. »Måtte det så visst ock vara till rikets!»
Därom gällde ock hufvudfrågan, och det var nu Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
