Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försoningen.
459
Bengtsson. Han befann sig just i porthvalfvet, och de
kvar-blifna svennerna kunde nätt och jämt hafva hunnit till
borgstugan, då ett vildt genomträngande skrik hördes uppifrån
slottet. Det var till en början dämpadt, som om det kommit
från något af slottsrummen, men kort därefter hördes det i
fria rymden, och man såg en ung, spensligt byggd småsven,
bärande herr Erik Axelssons färger, störta utför slottstrappan
och skynda bort öfver den öppna platsen åt porten till, där
herr Nils befann sig.
Språnget skedde med en otrolig vighet och snabbhet.
Håret böljade i lösta lockar för vinden, och ansiktet var
döds-blekt.
Nils studsade vid svennens åsyn. Dessa anletsdrag hade
han sett förr, eller skulle naturen på ett så förvillande sätt
kunna skapa likheter, och likväl, huru kunde han på
antagligt vis förklara den företeelse, hvars verklighet hans egna
ögon intygade? Hans folk hade stannat, slaget af häpnad
liksom han själf, och kunde ej komma sig för att gripa den
hastigt försvinnande svennen, som snarare liknade en ande
än en mänsklig varelse.
Men Nils vinkade de närmaste svennerna till sig.
»Fören mig hit den stackars gossen!» ropade han till dem.
»Men skrämmen honom icke lifvet ur halsen!»
Tvenne snabbfotade svenner skyndade åstad, och efter en
god stunds jakt lyckades de hinna den alldeles utmattade
småsvennen, hvilken efter att hafva utvecklat en oväntad
styrka och uthållighet slutligen fallit öfver en sten och mera
död än lefvande fördes fram till Nils.
»Guds död!» utropade denne, när han närmare fick
betrakta ynglingens fina och bländsköna drag, »hvad är detta?»
»Något trolltyg är det, herre!» genmälde den ene svennen
och gjorde korstecknet. »Så kan icke en syndig människa
flyga i väg öfver stock och sten ... och ner åt ån ville han.
. . . En sten om halsen, herre, och vi skicka honom dit,
hvarifrån han är kommen!»
Nils hörde icke på, hvad den vidskeplige svennen hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
