Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
nils . bosson stube.
att meddela, icke heller tänkte han på alla de sägner, som
skulle uppstå af den omsorg, som han egnade sjörået. Ty
ett sjörå, som förvillat sig på land, var och förblef den sköne
ynglingen; den tron kunde nu icke ändras.
»Lämna gossen åt mig», sade han. »Jag känner honom,
han är i herr Erik Axelssons tjänst och har setat fången här
hos herr David Bengtsson... Genomsöken slottet, torde hända,
att där finnas flera ännu!»
Svennerna skakade bekymmersamt sina hufvud, men de
lydde dock sin herres befallning och aflägsnade sig. Men Nils
fattade ynglingens hand, där han blifvit nedlagd på en tufva
framför hans fötter, och handen var så fin och hvit, att det
nogsamt syntes, att den aldrig handskats med svärd och båge.
»Ingeborg!» hviskade han helt sakta och lutade sig fram
öfver det bleka ansiktet.
Som dufvan i villande skog, då jägarens pil träffat
hennes make och hon länge förgäfves sökt honom öfver allt, där
de genomlefvat sin kärleks korta sommar tillsammans,
plötsligt spritter till och lyfter sina vingar till flykt, när hon hör
det minsta ljud, som påminner om den försvunne, färdig att
åter börja sin irrfärd, — så vaknade svennen, när namnet
Ingeborg nämndes.
»Ingeborg! Ingeborg!» upprepade Nils, och han log mot
henne så vemodsfullt, när hon slog upp sina ögon.
Men dessa ögon förstodo icke riddarens mening. Det var
väl Ingeborg, men hon liknade, såsom svennerna sade, mera
en varelse, som icke tillhörde denna världen. De sköna ögonen
stirrade vildt framför sig och händerna vredos i krampaktig
förtviflan.
»Ve, ve!» ropade hon, »jungfru Solöga ser dig, fege
mördare!»
Och hon rusade upp, spänstig, muskelstark, omöjlig att
hejda. Men riddaren fattade helt sakta hennes hand.
»Heliga Guds moder!... känner du mig icke, Ingeborg?»
hviskade han. »Ser du icke, att en fulltrogen vän står
framför dig? . . . Säg mig, säg mig blott, hvilken förfärlig olycka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
