Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försoningen.
463
när hon slöts i sin makes armar och fördes upp öfver
högan-loftsbron in i riddarsalen.
»Så hafva vi dock vunnit, Nils!» utropade hon med ädel
hänförelse. Konungen väntar dig på Stockholms slott, och
han hälsar i dig sin frälseman!»
»Kodungen?» sporde Nils.
»Ja ...! Yet du det då icke? ...»
»Så viktigt budskap borde väl hafva hunnit mig», yttrade
Nils, »men herrarne hafva gått mig i förväg. Jag aktade nu
draga till Stockholm och fullborda verket...! Nåväl, så är
dock gärningen gjord, och Sverige kan andas ut en gång efter
all oro och alla strider.
»Du vet det icke... ?» upprepade fru Brita och såg så
misslynt ut, att Nils leende fattade hennes hand och kysste
den, hvarpå hon med glad tillförsikt slog upp sitt hufvud
och tillade: »men min frände, konungen, vet dock, hvem som
lyft kronan på hans hufvud, och han skall det icke glömma!
Guds moder och alla helgon vare dess lof! Min herre och
man är dock den ypperste riddaren i Sveriges rike!»
Hon kände sig så genomlycklig och så outsägligt rik,
när hennes ögon hvilade på man och barn, och alla de flydda
bekymren, alla dessa sorger, som, när de kommo, syntes så
oöfvervinneliga, krympte nu liksom genom ett trollslag
tillsammans och drogo bort likt molnen efter en ovädersnatt.
Skuggorna syntes, men förtunnades allt mera och tjänade
blott att visa den fulla skönheten af de leende ängder, som
nu utbredde sig för det glädjedruckna ögat.
Dët skulle dock hafva varit svårt att afgöra, hvilket som
gladde Brita mera, vissheten om segern för Sveriges rike eller
vissheten om hennes hjältes seger öfver sig själf, så enkelt
och okonstladt ådagalagd i hans ord om herrarnes återkallande
af konungen utan att därom underrätta honom. Utan tvifvel
var för henne den senare segern en blomma, som spirade upp
ur den förra och därför så naturligt framkallade hennes
utrop, att Nils var den ypperste riddaren i Sveriges rike. Hon,
som kände honom så i botten, visste väl, huru det skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>