Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
nils . bosson stube.
Han förde, allt medan han talade, den olyckliga med sig
bort ifrån borgen, och hon lät honom leda sig, som om han
varit hennes fader och hon hans barn. Och så närmade de
sig lägret. Det var dock ingen lätt sak, huru Nils här skulle
kunna föra henne fram genom svennehoparne, men så kom
Erik emot dem, och Nils gaf honom genast befallning att
komma med hästar för sig och den sjuke ynglingen.
Några ögonblick därefter redo ^han och Erik bort, och
Ingeborg satt på sadelknappen framför herr Nils.
Hans väg gick väster ut, och hans folk hade befallning
att oförtöfvadt följa efter till Örebro. Men när han hunnit
Yästerås, lät han Erik föra den numera något lugnare
Ingeborg till sin husfru på slottet därstädes. Själf måste han
genom natt och dag skynda till Örebro.
Herr David Bengtsson insattes som fånge på Yästerås
slott, och det dröjde icke länge, förrän han här fick sitt
syskonbarn, den tappre Erik Nilsson (Oxenstjerna), till sällskap.
Denne tvangs, liksom hans vapenbroder Erik Karlsson
(Vasa), att nedlägga vapen och hylla konung Karl; men icke
förty kom han dragande till sitt slott Örebro och sökte
därifrån bortdrifva den belägringshär, som Nils Sture ditskickat.
Det lyckades dock icke bättre, än att han blef af de
belägrande bönderna tagen till fånga och öfverlämnad till Nils,
när denne kom ned till Örebro. Slottet gaf sig åt honom,
och med sin fånge begaf sig segraren till Västerås.
Det var i början af oktober.
I Västerås mottog fru Brita den återvändande segraren.
Hon stod med barnen på slottstrappan, när riddaren med
sina svenner kom inridande om en kväll. Stjärnorna blickade
så strålande ned från den högblå himlen, och alla facklorna
brunno så präktigt, och ljuset återkastades från de blanka
harnesken; men hvarken de himmelska eller de jordiska
ljusens glans kunde mäta sig med uttrycket i Tru"Britas ögon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
