- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 3. Testamentet /
465

(1894) Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

försoningen.

465

sak uppå, hade Nils själf icke gifvit sig någon ro, förr än
han gjort sig förvissad om vännens öde.

Men ännu hade intet hörts af Brodde.

Riddarens söner mottogo med förtjusning underrättelsen,
att de skulle få komma till Stockholm och se konungen, om
hvilken de hört så mycket talas. I synnerhet visade sig
Svante lifligt betagen af tanken på allt det, som därstädes
skulle tima.

»Så skola vi ock träffa Hollinger, fader?» sporde han
med tindrande ögon.

»Gud bättre, son!» yttrade Nils och klappade honom på
hufvudet, »jag fruktar för, att det hoppet skall svika.»

»Hvar är han då, fader?» fortfor Svante att spörja.
»Ingen af dina svenner vet det .... Här då någon olycka
drabbat honom?»

Hollinger hade tydligen gjort ett djupt intryck på
gossens lifliga lynne, och han var också genom sin raskhet och
sftt glada, oförfärade väsen, alldeles en man efter den lille
Svantes sinne. Äfven fru Brita höll honom kär, och när nu
genom sonen talet väcktes på honom, sporde äfven hon, om
icke något blifvit gjordt till svennens återfinnande.

»Icke annat än jag kan veta», besvarade Nils de många
spörsmålen, »har den ärlige mannen fallit i denna fejden.
Bland de svenner, som togos till fånga vid östens bro, var
han icke. Jag sporde själf herr Erik Axelsson till därom,
och han kände icke hvad som blifvit af de raske männen.
Den underrättelsen hade kommit till mig, att herr Erik
räddat dem från herr Erik Karlsson, och att de skulle blifvit
förda till Stockholm, men därom visste ban intet.»

»Det skall blifva min sak!» utropade ifrigt Svante och
såg så styft och bestämdt framför sig med sina kloka och
blixtrande ögon, »jag skall icke släppa tråden, förr än jag
fått nystanet!»

Föräldrarne togo yttrandet såsom på lek och lämnade icke
vidare någon uppmärksamhet däråt. Men Svante tog sin bro-

Testammtet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/3/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free