Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
NILS . BOSSON STUBE.
åsynen af den åldrige konungen. Hon hade icke sett honom
sedan sitt bröllop, då han ännu var i fulla glansen af sitt
konungsliga majestät, och nu stod han framför henne en
bräcklig gubbe, hos hvilken intet mer än blicken ur de stora
ögonen påminde om forna dagar. Efter föräldrarne följde
sönerna, den blide Moritz, moderns afbild med de ljusa lockarne,
och Svante, stark och eldig med blixtrande ögon under sitt
mörka hår.
Det dröjde några ögonblick, innan konungen kunde
återkomma från den märkbara förstämning, hvari åsynen af Nils
och Brita försatte honom, men dessa ögonblick blefvo för dem,
det gällde, ytterst pinsamma. Nils tänkte uppå, huru
mången gång han kommit mot konungen och funnit honom lika
kall och stel, som han nu syntes, utan att större skäl
funnits därför än nu.
Han skred sakta fram genom rummet, och han kände,
huru hans hustru darrade, liksom om hon gripits af en frossa.
Plötsligt ljusnade konungens blick, det hårda i densamma
vek bort, och ju närmare riddaren kom, desto vekare blef
konungens anlete.
»Nils!» utropade han slutligen och skyndade med öppna
armar emot sina fränder, »Nils ... du ädle och trogne! Jag
har en skuld till dig, som jag ej kan gälda, om jag ock gåfve
dig min krona.»
Och han slöt riddaren intill sig och lutade sitt hufvud
mot hans skuldra, knappast i stånd att kunna behärska den
gråt, som ville tränga sig fram öfver hans läppar och i hans
ögon.
Många af de närvarande, som mindes, huru konungen
fordom behandlat denne riddare, och som voro hans vänner
eller blifvit det sedan, kunde ej återhålla sina tårar, när de
nu sågo den varma kärlek, som visades honom af samme
konung. Men många voro ock de, hvilkas uppsyn mörknade.
Konungens ögon voro fulla af tårar, när han reste sig
upp och riktade dem mot Brita. Hön stod där så blek och
skälfvande af rörelse, som när hon skulle ledas i brudstol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
