Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSONINGEN.
475
med den, hvilken man genom list och svek ville påtvinga
henne till brudgum, och när konungen slöt henne i sin famn
och tryckte en kyss på hennes panna, smälte hon i tårar.
Sönerna stodo och sågo på, och Moritz grät, men Svante
såg konungen styft i ögonen. Konungen tog tvenne ringar
af sitt finger och gaf en åt hvardera af gossarne till ett minne
af sig och denna stund på Stockholms slott.
»Så unnade mig Gud den glädjen», sade han, när han
ändtligen blef herre öfver sina känslor, »den glädjen att se
dig hos mig, blomkind, som konung i Sveriges rike ...! Och
hos dig, Nils, hos dig ... står jag, näst Gud, i skuld för denna
glädje!»
Han tog Nils och Brita, en under hvardera armen, och
förde dem fram i rummet, och riddare och fruar och jungfrur
uppstego alla och hälsade på den mannen, som konungen
satte så högt i ära. Det var, som om en ny dag med ens
gått upp för den så länge förbisedde riddaren. Hans ära
vann väl i själfva verket intet därpå, att konungen lät
honom känna och erfara hela flödet af sin kärlek och aktning,
icke heller var denne konung sådan, att han kunde skapa
storhet, där icke storhetens vilkor förefunnos, men sådana
hafva människorna i alla tider varit, att de mindre se till
det stora arbetet, som pågår, och den segerkrona, som det
förr eller senare vinner i själfva sin fullbordan, än den yttre
och alldeles oväsentliga handling, som blott uttalar och
förkunnar hvad redan hvar och en vet.’ Ceremonien är för dem
allt, det lif, som den betecknar, intet, och mången vet
knappast af det senare annat än genom det förra.
En hvar visste, hvad denne riddare gjort för denne
konung, men allt hans görande och låtande, alla hans strider,
hans mödor och hans segrar voro liksom utkämpade och vunna
i skymningen, riddaren och hans män och hans folkhär voro
som namnlösa skuggor, och ingen talade stort om dem, fast
blod flöt och lif spilldes öfver allt, där de drogo fram, och fast
de offrade sig själfva för det högsta, en människa kan offra
sig för, — sitt lands själfständighet och frihet. Nu rann lik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
