Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
NILS . BOSSON STUBE.
Han uttalade icke meningen, och han behöfde det icke
heller, ty riddaren begrep den full väl, och han förde handen
för sina ögon, liksom ville han afvärja den förfärliga syn,
som mötte hans blick. Det var sålunda osminkad, naken
vanära, som hans fränka dragit öfver sig! Det var icke mera
fråga om ränker till förmån för den danske kungen, hvilka,
om de yppades, kunde stämpla henne som förrädare, utan det
var grof brottslighet mot heder och ära man och man emellan,
simpel tjufnad och eländigt bedrägeri.
Det svindlade för riddarens ögon, och han hade svårt att
blifva herre öfver sig. Men då närmade sig herr Ivar och
några af dem, hvilka under tiden samtalat med denne, och
detta gaf honom kraft att återvinna sig själf.
»Du är en präktig pojke!» sade han med rörd stämma.
»Aldrig, aldrig skall Erik Axelsson glömma dig! ... Din
lösen vill jag icke hafva! — Så mycket det smärtar mig, skall
lagen här hafva sin gång, men mitt löfte till dig skall jag
därför icke svika!»
Under tiden hade konungen fört Nils och Brita genom
gemaken, det ena efter det andra. Han sade därunder intet,
men han påskyndade omärkligt sina steg, likasom om det
legat honom om hjärtat att rätt snart fullborda sin vandring.
Nils och Brita å sin sida kunde icke fråga, hvad hans
mening var; de blefvo helt förstämda, och ju mer de aflägsnade
sig från de rum, där konungens gäster befunno sig, desto
tystare blef det, och deras steg genljödo i de tomma rummen.
Det var, som om de tre vandrat tillsammans på minnets
marker, där idel tystnad rår, men där ej ord behöfvas, endast
öga, ty allt talar, allt ler i sommargrön fägring.
Här lektes och dansades fordom i den sköna drottningens
tid, här stod en gång Britas eget bröllop, där borta på andra
sidan var jungfruloftet, där hon kläddes till brud, och där
riddarloftet med höganloftsbron, hvarifrån Ove Lauritssons
minne vinkade emot henne frid och försoning.
Slutligen stannade konungen framför dörren till det rum,
där hans drottning dog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
