Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
NILS . BOSSON STUBE.
mig ifrån!» yttrade Nils med värme och sökte med blick och
ton lugna den upprörde konungen.
»Än bitterheten, kölden, skyggheten ... allt detta, som
dröjde kvar i mitt sinne, ännu sedan jag måste erkänna, att
jag gjort dig orätt, ja ännu, Nils, när jag i dig såg den ädle
räddaren af mitt lif och gaf dig min sköna fränka till maka!»
»Hvad som fordrar lång tid att växa upp, kan icke på
kortare tid försvinna!» inföll Nils.
»Nej, ack nej, Nils!... Där ligger orsaken ... Jag har
varit en bedragare mot dig, mitt onda samvete, Nils, — se
där, hvad som alltid skar ett oöfverstigligt svalg mellan mig
och dig, hvar gång jag såg dig och ville nalkas dig i
vänskap och kärlek som fordom. Mitt onda samvete... en
fullständig bekännelse var det enda medlet att tysta förbannelsen
i min själ, och denna bekännelse var jag alltid för svag att
uttala. Nu står jag inför dig, gammal och grå och med
darrande tunga, och nu, nu, när denna världen ej mera lockar
mig som fordom, nu först har jag makt nog att uttala de
svåra orden ... Så skröplig och svag har den rike och
mäktige konung Karl varit...! Det är den fattige och maktlöse
konungen, som nu talar till dig!»
»Konung, konung! Hvad I hafven kunnat göra mig
emot, det hafven I gjort godt igen!» yttrade Nils och tryckte
konungens hand.
»Ännu icke, Nils, ännu icke!» stammade konungen. »Men
nu vill jag göra det. Ser du, Nils, din herre och konung har
burit din egendom. Förblindad af den inneboende kraften i
din morfaders halsband, har jag burit det långa år, njutit
makt och ära, varit uppburen och afundad, och midt därunder
måste jag lyssna till en stämma inom mig, som sade: allt
detta är icke ditt, det är stulet gods!... Det var
trollsmyckets förbannelse, Nils, som stal tillbaka den lycka, det gaf,
som gaf mig skenbar vänskap i stället för den verkliga,
hvilken jag stötte ifrån mig, och som döfvade mitt bättre jag,
så att jag såg utan att se och hörde utan att höra... Och
likväl kunde jag icke slita mig lös och rycka mig upp ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
