Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSONINGEN.
483
de bojor, hvari jag var sluten! Min Karin var mitt samvete
... men jag kunde icke en« uppfylla hennes bön!»
Konungen betäckte sitt ansikte med sina händer, och
djupa suckar trängde sig- fram ur hans beklämda bröst.
»Här i detta rum utandades hon sin sista suck, och här
bad hon för mig, och här — det var det sista, hennes
stelnade läppar uttalade, här ställde hon till mig en bön, som
dock hennes kärlek förmenade henne att uttala högt, men det
gällde ditt halsband, Nils, och att jag skulle återställa det
till dig... Och nu, först nu, sedan hennes stoft hunnit
förmultna i jorden och jag själf står på grafvens brädd, träder
jag till fullbordandets altarring!»
Han sträckte bedjande sina händer mot höjden, men hans
anlete strålade skönare än någonsin i hans ädla uppsåt att
en gång öfvervinna sig själf.
»Där!» fortsatte han och förde Nils fram emot korset på
väggen, »där lät hon urhålka muren, på det jag skulle få ett
gömställe för mitt stulna gods, tills jag hunnit fullborda
segern öfver mitt fåfängliga sinne och kommit till visshet
med mig själf att återställa din egendom åt din ... Hennes
bön, hennes varma tro på min förmåga väckte mig... du,
Nils, du själf räckte sedan min drottning handen i mitt
omvändelseverk. Din kraft att bära olyckans hårdaste slag och
dock aldrig svika din riddareed, det bländande ljus, hvari du
stod jnför mig, i samma ögonblick som jag var färdig att
gifva ditt hjärta det svåraste sår, i det jag gaf ditt hjärtas
mö åt en annan, — det gaf mig kraft att fullgöra kärlekens
tysta bön. Innan jag förde dig och Brita i brudstol
tillsammans, hade jag befriat mig från det förfärliga trollsmycket!
— Liksom för att slå mig med vissheten om den rikedom,
som jag beröfvat mig, inträffade omedebart därpå olycksnatten
vid Strängnäs, och jag förlorade min krona.»
Hans panna lade sig i djupa veck, och blicken blef mörk.
Det syntes, huru lifligt han återkallade i sitt minne denna
motgångstid. Likväl fortsatte han med fattning, i det hans
öga fästes på korset:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
