- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 3. Testamentet /
486

(1894) Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

486

NILS . BOSSON STUBE.

Då drog konungen tillbaka sin hand och tog ett steg
inåt rummet med blicken vildt stirrande framför sig och
återhållen andedräkt.

iGuds död, Nils!» utropade han, idet finnes där icke!»

Men Nils log, och hans leende var som ett återsken af
den ädle mannens, hvars bild i detta ögonblick framträdde
tydligare än någonsin.

»Så är då allas vår önskan fylld, konung!» sade han.
»Och månde det olycksbringande smycket förblifva, där det är,
till domedag!»

Konungen stod liksom förstenad, med den ena handen
hårdt knuten framför sitt bröst och med ögonen hvilande på
stenflisan vid golfvet, där korset stod måladt. Riddarens ord
tycktes icke tränga till hans själ.

Men Brita gick fram och fattade hans hand och såg
bedjande upp till honom, i det hon sakta framhviskade:

»Glömskan är ock en lycka... Ack, aldrig kunde någon
tro, att detta smycke skulle skapa en sådan lycka, som den,
hvilken vi i denna stund njutit. Må det aldrig mer komma
till synes, aldrig, aldrig! Tungt var dig smycket, frände,
tyngre den konungakrona, som det förde med sig; men på
den sanningen hvilar det närvarandes lycka!»

Och liksom Sauls sinne söfdes till ro vid tonerna af
Davids harpa, så veknade konungens hjärta vid hans sköna
fränkas milda och ljufva ord. Stelheten försvann, blicken
blef varm igen och han slöt den fromma tröstarinnan
intill sig.

»Ja, du har rätt, fränka! Mitt skiftesrika lif har lärt
mig mycket och framför allt det, att konungakronan bräckt
min lycka! Nu i min lefnads afton, då jag samlar mina
minnen, vill jag sätta den lärdomen främst, liksom ett
testamente till dem, hvilka efter mig skola hägna om Sveriges
land!»

Blicken hvilade djup och betydelsefull på Nils, hvars
hand ban fattade och tryckte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:41:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/3/0490.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free