Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490 ;
NILS BOSSON STUBE.
för honom. Han slog sig för pannan och tog ett par steg
tillbaka, men den plötsliga öfverraskningen lade sig
blixtsnabbt, och ett bredt, vidrigt leende krökte hans läpp.
»Hvem är du, sven, och hvarifrån kommer du?» sporde ban.
»Jag är småsven hos herr Erik Axelsson», svarade
Ingeborg skyggt. rJag har gått vilse i skymningen och hoppades
här vinna upplysning om, hvar jag skall finna vägon ...»
»Yägen, hvilken väg?»
»Yägen till Ekolsund.»
»Hm!... Du sjunger med så fin en näbb, gosse...!»
Mannen gick fram och kastade något bränsle på spiseln
samt blåste på glöden, tills flamman började slå upp. Då
fattade han Ingeborgs hand och drog henne fram mot elden
samt spände sitt skarpa öga i henne med en styrka, som hon
icke förmådde uthärda.
»Småsven hos herr Erik!» mumlade mannen. »Fingrar
af mjölk och ett ansikte... Tag af dig lufvan, gosse!
Ingeborg uppbjöd hela sitt mod och sin sinnesnärvaro
att reda sig från mannens närgångna misstankar. Men hon
insåg alltför väl, huru omöjlig och vinstlös all förställning
här var, och lydande sitt hjärtas maning, slog hon tillbaka
sitt hufvud och sade:
»Jag är icke den, jag synes vara, och dock vill jag icke
säga mitt namn, men jag vill gifva mitt lif för riddaren här,
och nu tränger han till hjälp och en vård, som du icke kan
gifva!»
»Ja, han tränger till hjälp . . .!» svarade mannen, allt jämt
med lodjurets blick läsande i Ingeborgs drag. — Han tillade
efter en stund: »Och hvad mera, stolts jungfru, hvad är så
eder mening?»
»Rädda honom, rädda honom, och jag skall blifva dig
tacksam i hela mitt lif!» utbrast Ingeborg och såg med hela
trollmakten af en bedjande blick på mannen, hvilken å sin
sida tycktes vara benägen att lyssna till hennes bön, så sträng
och grym han än var till utseendet.
»För riddaren skolen I icke bära stor sorg», sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
