Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I BLEKA DÖDEN.
495
dröja, förr än vi hafva karlen här med allt det, som I
hafven begärt till riddarens vederfående.»
»Säkrast dock, om du hade dragit själf å stad!» invände
kaniken.
»Jag tänkte dock», återtog Sigge med ett listigt leende,
»att jag skulle träffa båtkarlen, som förde eder, vördiga herre,
hit till strand ...»
»Nej, nej», afbröt kaniken utan att betänka den
oförsiktighet, han därvid gjorde sig skyldig till, »min båtkarl rodde
genast tillbaka till sjös, hvarifrån jag nu senast kommer.»
»Så orädd trodde jag aldrig eder vara, herr Erik»,
yttrade därtill Sigge och skrattade.
»Orädd ... ? Den, som anbefaller sig i Guds hand,
behöfver icke rädas, min gode man!» tillrättavisade kaniken.
Det blef nu tyst och nattens timmar skredo, men framåt
morgonen, när det började bräcka till dag, gick Sigge ut för
att tillse, om icke budet från staden var i antågande.
Kaniken och Ingeborg skötte om den sårade, hvilken vred sig i
svåra plågor på sitt läger. Efter en stund inträdde åter Sigge.
Budet syntes ännu icke till, och det var helt naturligt,
menade kaniken, ty det var ej så lätt för en obekant karl att
under den villervalla, som nu måste råda i Uppsala, finna
den ifrågavarande klosterbrodern, hvilken så alltid måste hafva
tid att tillreda de plåster och salvor, som voro af nöden.
Andra gången gick Sigge ut, och nu träffade han budet,
som han sändt till staden. Det hade riktigt utfört sitt ärende,
och Sigge fick en diger väska, fylld med allehanda saker, med
sig till kaniken. Men han dröjde ännu och gaf båtkarlen
åtskilliga befallningar. När det blef kväll igen, skulle denne
åter ligga med sin båt på samma plats, men icke för något
pris låta förmå sig att ro någon åt staden till, han måtte för
öfrigt hitta på hvilken invändning som helst. Han skulle
endast sätta öfver till motsatta stranden. Icke ens, om Sigge
själf befallde honom att ro till staden, skulle han understå
sig att göra det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
