Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
nils . bosson stube.
Och dagen kom, och solen steg allt högre på himmelen.
Men riddaren trängde till den noggrannaste skötsel, och den
fromme kaniken ville ej stanna vid halfgjordt arbete. Han
älskade dessutom högt desse riddare, som offrat lif och blod
för Sveriges land, och ansåg för sin skönaste plikt att här
göra hvad han kunde. och hvad Herren gåfve honom krafter
och lycka till. Måhända skulle en annan med mera
konst-erfaren hand anbringat plåsterremsorna och salvorna, men
visst är, att ingen skulle hafva öfvergått denne man och hans
tillfälliga medhjälpare i öm och kärleksfull omvårdnad.
Emellertid var det långt lidet frampå förmiddagen, innan
herr Erik kunde tänka på att lämna den sjuke, och på
Ingeborgs begäran beslöt han att ännu dröja några timmar för att
se verkan af de dråpliga örter, af hvilkas krafter han här
begagnade sig. Sigge åtog sig med större beredvillighet, än
både kaniken och Ingeborg kunnat vänta, att anskaffa
roddare. Han blef länge borta, men när han åter inträdde i
stugan, hade det likväl icke lyckats honom att utföra sitt
värf, han förde blott mat med sig, och det kunde väl hans
förnäma gäster tränga till, menade han.
Så blef det eftermiddag, och ändtligen var stunden inne
att åter sköta riddaren, som låg i en ständig dvala. Det
skedde, herr Erik nickade betydelsefullt åt Ingeborg, och i det
han vände sig till Sigge, sade han:
»Här tarfvas ännu kraftigare örter ... jag måste nu till
staden, skall jag ock gå till fots ...»
»Det kunnen I dock ej, fromme herre ...! Hafven ännu
en kort stund tålamod, så menar jag, att roddare skall stå
att finna, om icke annat skall jag själf ro eder strömmen
uppför.»
Men den redlige kaniken stod fast vid sin föresats, och
då erbjöd sig Sigge andra gången att gå till stranden och
söka en roddare, ty han hade icke hjärta att se så from en
herre gå till fots den långa och oländiga stigen genom
skogen. Hade icke oron för riddaren varit så stor, hade helt
visst Erik Olofsson icke låtit inverka på sig af den farliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
