Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498
NILS . BOSSON STUBE.
dårens tillstånd förbättrades, det visste han väl, och förr än
han var viss därom, dröjde han lika gärna, där han var.
Ingeborg satt med torra ögon vid riddarens sida. Hela
hennes själ var liksom sammangjuten med honom. Hon hade
ej en tanke för någon eller något annat i denna världen.
Kanikens ansiktsuttryck, när han pålade de nya bindlarne,
hade mer än ord sagt henne, att hon satt vid randen af
dödens rike.
Åter inträdde Sigge, men nu var det så långt lidet på
eftermiddagen, att ingen kunde komma till staden, medan
dagen var ljus.
»Nu ligger båt vid stranden!» sade han.
»Godt, godt!» yttrade kaniken, men utan att visa
synnerlig hvarken tillfredsställelse eller skyndsamhet, ehuru han
fått vänta längre, än själfve Sigge funnit rätt förenligt med
sina syftemål.
»Så hafven I funnit eder i eder väntan», tillade han,
»och det är väl, ty fast båten ligger där, så finnes ännu
ingen roddare att se!»
»Godt, godt!» blef kanikens svar.
Han gick fram till sjukbädden, lutade sig ned till
riddaren, lyssnade till hans andedräkt, undersökte hans puls och
försjönk i djupa tankar. Ingeborg såg på honom i orolig
förbidan, och Sigge stod i bakgrunden och stack ett kort svärd
inom läderbältet.
»Ingeborg!» hviskade riddaren helt sakta.
Ett svagt, nästan omärkligt leende krusade kanikens läpp.
Han lade sin hand välsignande på Ingeborgs hufvud, nickade
till afsked och vände sig mot dörren.
Där stod Sigge med hans kappa och hatt, och sedan han
var vederbörligen rustad till färden, öppnade han dörren och
gick ut, ännu i sista stunden kastande en pröfvande blick på
dem, som han lämnade kvar.
Utkommen på skogsstigen, gick Sigge förut, och tätt
efter honom följde kaniken, påskyndande hans steg, fast hans
tunga andedräkt lät höra, med hvilken svårighet han rörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
