Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
NILS . BOSSON STUBE.
Ett kort ögonblick betänkte sig Sigge. Därpå sade han:
»Raskt upp till stugan och håll säkert öga på dem där
inne!»
Båtkarlen, som tycktes vara färdig att fullgöra hvilken
befallning som helst af Sigge, skyndade ögonblickligen upp
ur båten och försvann uppför stranden, under det att Sigge
sprang ned och tog till årorna.
Med några kraftiga årtag hade han förflyttat sig öfver
till motsatta stranden, där han hastigt gjorde fast båteni
hvarpå han med en otrolig snabbhet och smidighet i alla
sina rörelser steg uppför åbrädden och likaledes försvann i
skogen.
På något afstånd hördes fotstegen af den framåtvandrande
kaniken. Sigge tog en krokväg för att genskjuta honom och
drog upp det korta svärdet för att vara fullt rustad till sin
blodiga gärning. Men härvid kom han till en något öppnare
plats, där en tufvig och sidländt hage utbredde sig. På
motsatta sidan, där tät furuskog begränsade synkretsen, syntes
en ryttare rida fram fot för fot. Den nedgående solen
kastade sina sista strålar på den blanka järnhatten, som
glänste eldröd.
Den bleke mördaren stannade, liksom träffad af en
ljungeld, och kunde ej taga blicken bort från den glänsande
punkten. Det var hans lycka, att några enbuskar skylde honom
själf, ty hans beteende skulle eljest ofelbart hafva väckt
ryttarens uppmärksamhet. En skriande korp, som flög fram
öfver Sigges hufvud, väckte honom ur hans dvala och förmådde
honom att skyndsamt lämna den farliga stigen utmed
hag-marken samt sticka sig undan i småskogen.
Det var Brodde, som red där invid skogskanten. Sigge
kände fullkomligt igen honom, och han betogs af en
själsspänning, som nästan gränsade till yrsel, vid den plötsliga
tanken, att han åter en gång skulle draga det kortare strået
för denne mans skull. Den sista skymt af tvekan, om ännu
någon sådan funnits hos honom, försvann, och ban ilade
framåt med fördubblade krafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
