Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
nILS . BOSSOn STUBE.
»Ha-ha-ha! Du listiga kvinna!» fortsatte han, finnande
sin lust i sin afgrundslek med den värnlösa, liksom tigern
leker med det rof, som blöder mellan hans klor, »du skulle
öfverlista mig, du hala orm, men jag skall krossa ditt hufvud
under min häl... Se upp, flicka, jag är den ärkebiskopens
sven, som svurit Nils Stures död.. .! Nu skall jag skicka
dig förut, så får ban någon att sällskapa med!»
Han svängde det korta svärdet, och ett par droppar blod
stänkte därvid öfver Ingeborgs dödsbleka anlete.
»Så ja, det är godt», ropade han därvid, »det är blott ett
par droppar ur dödens välkomstbägare ... Nu skall du dricka
den i botten!» Och han höjde svärdet.
Men ur sin värld vaknade Ingeborg dock icke mer, än
att hon såg mördaren och det lyfta svärdet och hörde den
förfärliga stämman, som talade.
Med ett hemskt, hjärtslitande skrik föll hon till hans
fötter och sjönk tillsammans som en liflös massa. Detta
hejdade mördaren, och han lutade sig ned och lade handen på
sitt offers hjärta.
Ack, detta slog ännu, men själen sjönk tillbaka till den
drömvärld, där hon nyss förut solat sig i paradisisk ro. Ack,
där var nu all fröjd försvunnen, och de nattliga vattnen
suckade endast Sten Stures namn och sjöngo sin grafsång
öfver hennes kärlek.
II.
Ormkungeiis utsäde.
Jungfru Solfager speglar sitt anlete i sjön och hon
suckar af en orofull aning vid åsynen af sin skönhet. Men
kungen tröstar henne och skrifver ett kors i hennes högra
hand till järtecken på sin kärlek och hennes tro. Så gångar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
