Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oem kungens utsäde.
509
sig stolts jimfrun på konungens gård och kammar och krusar
sitt fagergula hår.
Då kommer ormkungen och frestar henne. »Hafver du
guldkrona att sätta däruppå?» — frågar han, men den
frestelsen förmådde intet. Han gaf henne då en dvaledryck in;
stolts jungfrun bleknar och blånar under båda sin kind, och
så sattes hon i svartan jord. Men ormkungen visste, hvar
hon låg, grof henne upp och förde henne hem till sitt land
samt gaf henne nya dvaledrycker sju, så att hon stod upp
en jungfru både fager och god.
I hennes hemland blef sorg, och kungen, hennes man,
klädde sig i pilgrimsdräkt och red till ormekungens by. Här
träffar han Solfager, men hon bar handske på hand, när hon
i ormekungens slott kredensade vinet. Då slog den förklädde
kungen sina handskar i bord och talte ett dristeligt ord och
ville, att Solfager skulle skifta vinet med bar hand.
Och ormekungen han slog sina handskar i bord;
»Det var nu ett dristeligt pilgrims ord!»
»Och var det ett dristeligt pilgrims ord, .
Det var dristigare grafva jungfru Solfager ur jord!»
Solfager blottar då sin hand, och så löses trolldomen.
Den till pilgrim förklädde konungen lyfter henne på sin häst
och för henne hem till sitt land igen.
Sådant är hufvudinnehållet af de olika visorna om
jungfru Solfager, och för Ingeborg blef visan sjungen på ett sätt,
som hon aldrig anade, när hon skämtande utfäste henne som
villkor för Sten Sture att få bära hennes färger och blifva
hennes riddare. Han var det redan i hennes hjärta, och det
var äfven hennes färger, han bar i striden, fast han valde
dem, som tillhörde henne såsom jungfru Solfager.
Likt trollkungen hade Sigge gräft henne upp ur svartan
jord, i det hon genom honom kom till visshet om sin kärleks
tillvaro, men likt ormkungen gaf han henne ock den
dvaledryck, som släckte hennes medvetande både af sin kärlek och
sin smärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
