Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OeM KUNGENs UTSÄDE.
513
res tjänst, som städse i alla sina handlingar visat sig
känslolös för den sanna ärans bud.
Sådana herrar voro dessa tiders Oxenstjernor, och en
sådan sven var Sigge. Kraftfull, djärf, förslagen, skarpsinnig,
tapper, brann han af begär att blifva sin herres jämnlike,
och med ärkebiskopens handskrifna löfte i sin hand ryggade
han icke tillbaka för någon gärning. Sköldebrefvet, som han
ville vinna, var den duk, som skulle svepa i glömska alla de
för dess vinnande begagnade medel. Nils Stures lif var bland
dessa det, som intog första rummet. Medvetandet att hafva
haft det liksom i sina händer och den plötsliga upplysningen
att hafva varit följd i spåren och röjd i sitt innersta uppsåt,
— detta bragte honom för en stund ur hans fattning och
framkallade hans beslut att undanrödja sina vittnen.
Detta hade nu, som han trodde, lyckats med dem båda,
och på ett sätt, som i hvarje fall skulle låta honom själf gå
fri. En enda skugga kvarstod på taflan, det var
uppenbarelsen af Brodde, Nils Stures redlige sven, som dessutom hade
en enskild sak att hämnas allt sedan hans förrädiska
fängslande på Stäkets slott. Att denne, som tydligen var utsänd
att spana efter den sårade riddaren, icke skulle stanna vid
hvad han hittills uträttat, utan snarare sporras till förnyade
ansträngningar, det var alldeles klart, och det blef nu det
närmaste föremålet för hans öfverläggning att söka undanskaffa
riddaren till ett säkert gömställe, på samma gång som han
begagnade sig af honom till lockbete så väl för Brodde som för Nils.
Hvad han i själfva verket hade för afsikt med Sten Sture,
var måhända ännu för honom själf dunkelt. I samma
ögonblick, som han stod med lyft yxa öfver riddarens hufvud,
rann den tanken upp hos honom, att han kunde hafva mera
gagn af att rädda den gången än af att mörda. Blott och bart
såsom ärkebiskopens fånge var Sten Sture en tillökning i
makt för denne, som borde tillförsäkra öfverbringaren af
honom om stadfästelse på utlofvad ynnest. Detta var också
ännu hans syfte, men för att öfverlämnandet skulle ega
något värde, borde riddaren naturligtvis vara lefvande och icke’
TsstammUt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
