Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OEM KUNGENS UTSÄDE.
515
lig sven från Ekolsund med tvenne hästar, hvilka i
skymningen fördes till Sigges båt. Här hopfogades i största hast
en hästbår, hvarpå riddaren lades, och så bar det af genom
bygder, som voro ärkebiskopen troget tillgifna, förbi Enköping
till den ärkebiskopliga gården Husby i Svingarns socken.
Det var Sigges afsikt att fortsätta landvägen ännu längre,
men den sårades tillstånd tvang honom att åter draga
sjöledes, och det lyckades honom att här få en båt, hvarmed han
på tredje dagen, sedan han lämnat Yårdsätra, anlände med
sin fånge till sin moders ö söder om Oknön.
För herr Sten var det en stor lycka att komma till denna
gamla kvinna, hvilken innehade en äfven för denna tid
ovanlig örtkunskap. Hans tillstånd var ytterst betänkligt och
skulle helt visst, om icke den fromme kaniken kommit
emellan med sina kraftiga läkemedel, redan i Yårdsätraskogen
slutat med döden. Men det lilla, som där byggdes upp, nedrefs
helt och hållet genom färden öfver sjön och på hästbåren, och
så måste den gamla kvinnan så godt som börja till nyes.
Med skarp blick och konsterfarna händer grep hon sig
utan dröjsmål an, skakade bekymmersamt på hufvudet, men
satte genast på elden en kittel, hvari hon kokade en
välgörande soppa, under det hon ur sina gömmor framtog ett nytt
plåster.
»Hvad menar du, mor?» sporde Sigge följande morgon.
Men den gamla besvarade icke frågan. Likväl var
hennes utseende mindre bekymradt än kvällen förut. Så gick
den dagen och följande natt. Morgonen därpå förnyade Sigge
sin fråga.
»Riddarens vederfående är viktigare, än du förstår,
moder», sade han. »Och jag vill draga ut att skaffa mig
tidender om min herre... Tror du, att han skall se dagen åter?»
Gumman betänkte sig länge, innan hon svarade.
»Illa skött, illa skött!» sade hon slutligen och såg så
skarpt och meningsfullt på den slumrande herren, hvarpå hon
gick fram till hans bädd, lyssnade till hans andedräkt och
lade en af förbindningarna till rätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
